I går när jag var på ett hembesök så fick jag en fråga rörande Tarotkort. Frågan var hur det fungerar och vad jag tycker om Tarot?
Jag kan ju som vanligt endast uttrycka mina egna erfarenheter och känslor och ska härmed berätta lite om vad jag tycker i ämnet!
Innan jag ”lärde mig” så tycket jag tarot var fyllt av mystik, lite spännande och lite skrämmande!
Men när jag hade gått mina kurser för att utveckla min medialitet så väcktes mitt intresse för Tarot, och jag ville ge det ett försök. Så jag hoppade på en kurs som hette ”Tarot i vardagen”
Där fick jag lära mig hur en lek är uppdelad. I lilla och stora Arkanan och sedermera i olika familjer såsom Stavarna, Pentagrammen/Mynten, Bägarna och Svärdfamiljen. Dom i sin tur hade en hirarki och alla dessa har sin betydelse var och en för sig och tillsammans med någon annan. Sedan var det även av stor betydelse vart i läggningen kortet uppkom!
Jag kände ganska fort att detta kommer jag ALDRIG lära mig att minnas! Men i stora drag så fick jag ett hum om detta.
Sen kunde man ju lägga korten på många olika vis, beroende på vad man ville få veta. Det var keltiska kors, rosen, tre kort och så vidare i oändlighet kändes det som.
När vi kommit en bit in i kursen så skulle vi provlägga åt varandra! Jösses tänkte jag! Hur ska nu detta gå? Inte kunde jag minnas allt om det jag skrivit ovan! Det var en omöjlighet kändes det som, så jag gjorde på mitt eget vis! (som jag gärna gör)
Jag kopplade upp mig mot andra sidan, och bad om hjälp att tolka dessa kort! Jag blandade och kuperade efter konstens alla regler och la min egen variant av Keltiska korset! Sedan började jag vända korten och berätta vad jag såg!
När jag var klar, så tittade hon häpet på mig, ropade på kursledaren och sa, kolla på korten och lyssna på vad hon säger, och därmed fick jag ta allt igen! Jag trodde att nu blir jag dissad till fotknölarna, för inte höll jag mig till deras ”regler” inte. Jag trodde i alla fall inte att jag gjorde det, jag gick bra på känslan!
När jag var klar, för andra gången, kollar kursledaren och min övningsperson på varandra och på korten! Sedan säger kursledaren, men jösses vad bra du är! Du kan ju det här också! Det visade sig att dom var bästa vänner och känner varandra mycket väl.. så kursledaren satt inne med facit!
Så, detta med tarot ser jag lite som ett hjälpmedel i mitt mediala arbete! Det blir något för ”kunden” att titta på, men informationen, i alla fall för mig, kommer likväl från de på andra sidan! Det blir bara lite mer bildligt för andra! Sen kan jag ju göra min läggning och bestämma de olika positionernas innebörd, så på det viset så är det lite lättare, då det kan bli en tydlig tråd i det jag talar om.
Nu använder jag mest mina tarotkort lite sådär på kul! Lägger någon gång ibland för någon vän eller så, men mycket mer än så blir det inte.
Så mitt råd till den som vill ”leka med tarot” är att gör det med glädje, och nyfikenhet! Ta det inte på blodigt allvar om du får upp till exempel ”dödenkortet” för det kan ha många olika betydelser beroende på sammanhanget. Är du medial, så prova be om hjälp uppifrån, och se om dina budskap blir tydligare, eller om du mest tycker att dom ”stör”
Är du den som är rädd för ”spöken” och finner detta med andra sidan lite läskig? Ja, då tycker jag nog att du ska avstå från att leka med tarot. Åtminstone tills din rädsla gått över. Jag tror nämligen att det är lite som att leka med ”Anden i flaskan” Att man kan få till sig mer än man klarar av att hantera. Men jag tror verkligen inte att det är något som är farligt, och absolut inget att vara rädd för!
Jag har även andra kort som jag ofta använder mig av när jag har privata sittningar. Det är mina Änglakort! Dom är helt fantastiska i sina budskap! Mer om dessa änglakort kan jag skriva om i något kommande inlägg!
Kärlek!
V.