I söndags mitt på dagen började jag min andliga resa, och kom hem på måndag kväll! Detta var en helt ny andlig resa, inte en ”vanlig” meditation! Jag var nämligen iväg på en kryssning som tidningen Nära arrangerade! Det var ett fullspäckat program med seanser, föreläsningar och meditationer och massa annat jippon på agendan. Man kunde boka in sig för privata sittningar, tarotkortläggningar, healing, tidigare reinkarnationer och massa massa mera. Försäljningar av allehanda prylar, såsom kristaller, böcker, kort, oljor, smycken, ljuslyktor, ja nämn något så fanns det säkert där! Det var en helt underbar resa, förutom att den var för kort! Jag hann inte ens med hälften av vad jag hade velat göra.
Men jag var på storseanser, dels en som Ewa, minns inte hennes efternamn tyvärr, höll i! Hon var så otroligt underhållande och träffsäker! Hon hade ett kroppsspråk som påminde om Eva Rydberg! Hon var superkul.
Jag var även på en storseans med Benny, en av grundarna för tidningen Nära och tydligen ett mycket aktat medium. Han jobbade på ett sätt jag inte trodde var möjligt, att själv kunna kalla på den på andra sidan som personen vill ha kontakt med. Jag har aldrig varit med om det förr, så jag vet inte vad jag ska tro! Vem är jag att säga att ”-Så kan man inte göra”? Han kanske kan, bara för att jag inte kan behöver ju inte det vara omöjligt! Det är jättemånga människor som inte kan det jag kan heller, men är jag mindre trovärdig för det? Jag köpte en bok skriven av Benny i alla fall. Jag återkommer med recension på den när jag läste den. Men jag hade flera möten med Benny under resan som var magiska, mer om det kommer du kunna läsa om nedan!
Sen var jag ju på en trumceremoni. Jag har aldrig varit på en sådan förr men hört mycket om det. Det ska tydligen vara något utöver det vanliga. Jag blev inte tagen med storm, det kan jag inte säga.. men visst var det coolt! När jag var där på min trumceremoni så (mot bättre vetande) ”kopplade” jag upp mig mot andra sidan, tänkte att min Mongoliska shamankvinna som är min guide kunde bistå mig lite under ceremonin, och det gjorde hon! Som hon trummade på för mig! Det var mäktigt! Misstaget jag däremot gjorde var att inte stänga ner när ceremonin var klar! Men jag liksom glömde bort det! Det var ju så mycket annat att tänka på och uppleva. Alla dessa fantastiska människor som var med på resa. Både personal och besökare! Alla var så vänliga och fantastiska!
Pierre stod tex i entrén på båten och delade ut kramar och program. Frikostigt så lät han sig fotograferas och tror även att det blev någon autograf skriven. Skojade och skämtade med det flesta. Han räknade även antalet män som kom ombord, hörde honom komma upp till 27 st. Kan varit flera, för jag satt ju inte där och tittade medans alla bordade båten! Men han minglade runt och var trevlig mot alla, precis som jag hade trott att han skulle göra! Alltid med ett leende och nått skojigt som kom över hans läppar, han är ganska rapp mellan tanke och ord, och det gillar jag! 🙂 Tyvärr så hann jag inte in på hans föreläsning om att spå i händer, för det krockade med annat jag också ville göra. Som sagt, tiden var knapp! Jag tänkte ta ett kort på Pierre, men vågade inte be om lov, jag blev lite blyg… men det flesta av er vet ju vem han är redan! 🙂
Men det roligaste hände nog när vi var på terminalen och hade checkat in! Jag och min goa fina vän Annelie, kom och gick i hallen och ser att det står folk i kö för att borda båten, så vi ställer oss där och köar vi med. Då får jag ögonkontakt med Benny och han tittar och tittar på mig.. sen kommer han fram och tar mig i handen och säger -Hej, allt väl? Välkommen! Sedan tar han även Annelie i handen och säger typ samma sak. Vi hälsar ju artigt och säger att allt bara är fint! Sen går han tillbaka till sin plats, längst fram! Vi bara kollar på varandra och undrar lite varför han gjorde så! Det var ju massor med folk där, och han hejade bara på OSS! Hallå! Hur speciella är inte vi liksom! 🙂 Efter en liten stund hör vi längre bak i kön en kvinna som ropar – Gröna pluttar? Alla med gröna pluttar, ska stå i kön! Annelie och jag kollar på varandra och undrar, vad då för gröna pluttar? Ser oss omkring och alla i kön, utom två kvinnor som står intill oss, har gröna små pluttar på sig! Små runda klistermärken! Vi hajar ingenting! Varför ska vi ha det, och vart får vi tag på dom? Då säger någon, att detta är kön för personalen! För dom går ombord en timme innan alla andra! Pling! Då trillar polletten ner! Vi var inte så himla speciella! Benny trodde vi var personal, och vänligt hälsade han på dom, som skulle jobba på den kryssning han var med att arrangera! Snacka om att vi skrattade! Klev även lite åt sidan så att alla Gröna pluttar kunde gå förbi! Först då ser vi skylten! På den står det klart och tydligt, att kön är för personal för Näras andliga kryssning, som ska borda kl 16,15! Jag trodde jag skulle spricka! Det var ju hur kul som helst! Jaja, vi hamnade ju först i kön för bordning när det väl var vår tur, vi utan gröna pluttar, vi fick komma ombord kl 17,15! Då möter vi faktiskt Benny igen, som glatt minns oss och vi skrattar och säger, nu möts vi igen, vi utan gröna pluttar! Det blev jätteskojigt alltihopa!
 |
| Tappad grön plutt! 🙂 |
Benny stöter jag på lite då och då under båtresan. Han är mycket trevlig, bland annat så höll han i en kvällsmeditation som jag gillade supermycket! Jo just det, det var ju det jag började berätta.. jag kopplade ju upp mig under trumceremonin, (och glömde stänga ner efter den där trumgrejjen,) efter den gick vi upp på plan 9 där det var allehanda försäljning, bokningar av olika behandlingar och sittningar mm. Vi går där och minglar runt och kollar.. och jag känner hur jag blir mer och mer yr.. som om det var sjögång eller något! Måste stå och hålla i mig i en pelare för att inte trilla omkull! Alla andra ser helt normala ut, och går helt obehindrat, men inte jag! Jag tar snedsteg och känner mig helvimsig! Då står jag framför Benny igen! Han sitter vid ett bord och signerar sin bok, den jag köpte! Jag lägger fram mitt exemplar och han frågar om jag ska köpa den! Igen ser han på mig med sin djupa blick, och jag får fram något yrt -ja tack! Jag sitter nu på huk framför bordet för att inte trilla omkull! För det var fasligt runt under mina fötter! Han skriver en dedikation i min bok, jag betalar och säger till Annelie att jag måste ut, ut från detta myller av folk, så jag kan stänga ner! Jag tar in alldeles för mycket info från andra sidan, så jag kan inte fokuserar! Så jag stapplar iväg och lutar ryggen mot en vägg lite i skymundan! Där finner jag ro att stänga ner, och strax efter så återfår jag min balans! Jojo, jag som skrattade gått åt en vän, när hon berättade att hon mått på liknande sätt när hon gick igenom Gävles gamla fängelse, som numera är ett museum! Även hon är medial! Där fick jag liksom! Gå på en andlig kryssning bland tarotkortläggare, behandlingsrum för heeling, kaffesumpsierskor och gud vet vilka alla var som var där! Nåväl, jag visste ju redan innan att koppla upp på denna båt inte skulle vara så klokt, men likväl föll jag dit! Men det släppte direkt jag stängde ner, tack och lov! De misstaget kommer jag inte göra om igen! När jag väl återfått min balans så frågar Annelie vad det var Benny skrev i min bok? Så jag tar upp boken och läser. Annelie, som också läser dedikationen säger, – Jösse vad han skrev till dig! I dom andra jag såg skrev han bara ”Till NN Kram Benny! Men i min skrev han ”Kära Veronica! Möt ditt hjärta, där vägleds du av en vacker själ i livet Kram Benny” Så lite speciell tillåter jag att känna mig i alla fall, fast jag inte har en grön plutt! 🙂
Jajustja, jag var på en föreläsning av Anna-Lena Vikström. Vilken underbar personlighet hon har! Det går inte att beskriva henne tror jag, men hon var liksom helt enkelt sig själv. I alla fall kändes det så, jag känner ju inte henne personligen, ännu, men kanske får jag äran att lära känna henne i framtiden. Nåväl, hon är i alla fall Sierska! Kvinnan som ser! Hon talade mycket om hur hennes uppväxt varit i Lappland, där detta liksom går i arv i familjen. Hon påstår att alla kan sia! Hon sa till exempel att det var bara att bestämma sig, så såg man! Jag skrattar när jag tänker på det! Det var bara att börja öva sig i det genom lätta övningar! Så när jag kom hem så ställde jag mig frågan, vilken är den första bil jag möter när jag åker till jobbet? Upp dök först en bild på en stor vit bil.. sen lika fort växlade det till en blå liten bil! Jaha tänkte jag, ska jag möta två bilar samtidigt? Hur funkar det? Men när jag på morgonen körde ut på vägen så kommer en bil från höger, och det är en stor vit bil, sen lite längre fram på vägen möter jag en liten blå bil! Gissa om jag blev förvånad! Så jag testade igen, och igen och igen, men utan framgång! Så, vad var gjejen med bilarna? Hade jag tur? Eller hade jag lyckats? Vad var då skillnaden mellan den gången och de andra gånger när jag inte lyckades? Var det min inställning, min sinnesro eller kanske avsaknad av sinnesro? Jag vet inte, men kul är det att prova i alla fall! Kan väl roa mig med det ett tag, kanske hittar jag det, kanske inte. Vi får väl invänta framtiden hur det blir, för tyvärr har jag uppenbart inte möjligheten att idag se in i framtiden!
Anna-Lena kommer i dagarna att även hon ge ut en bok som kommer heta ”Hon som ser” och den ska jag också försöka lägga vantarna på! 🙂
Jag fick även nya bekantskaper på denna båtresa, och det är ju alltid kul att ha likasinnade i sin omgivning, för helt ärligt, så kan jag ibland känna mig lite ensam i detta! Det är ju inte direkt så min vänskapskrets kryllar av mediala kunskaper! Ibland saknar jag någon att tala med om detta, där jag kan få lite feedback! Någon att bolla tankar, idéer och upplevelser med! Så ni, mina nyfunna vänner, är mycket välkomna i mitt liv! Nu säger jag inte att jag är lika bra som bland annat de jag nämnt ovan, för jag är tämligen ny i mitt praktiserande, men alla är vi barn i början, eller hur! Även om jag varit med om detta sedan barnsben, så är det ju bara i några år jag kunnat ha en dialog!
Det jag känner att jag tycker är synd att jag inte hann med denna gång var att gå på Pierres föreläsning om att spå i händer. Jeffs storseans, för den var tydligen enormt bra. Att få en egen tid för heeling, för det skulle jag vilja prova att få. Föreläsning om hypnos, auraläsning, Leah- en mäktig levnadssaga, Jeffs föreläsning om Heeling och hjärtchakrameditation och… nä, läs agendan själv, så förstår ni vad jag känner att jag missade. Jag la upp den som klickbar högre upp i inlägget under ”program”
Men, förhoppningsvis så får jag en ny möjlighet nästa år! Ja, jag har redan bokat in mig på nästa års avgång, och jag längtar redan nu till oktober 2015! För detta var nog en av årets höjdpunkter!
Min yogaresa var ju magisk på sitt vis, och mina egna mediala utvecklingar går ju inte av för hackor dom heller, eller denna sommarens väder eller… Ja många höjdpunkter finns det på ett år, men denna resa var helt klart en av dom!
Så, om du är det minsta nyfiken på denna värld som jag lever lite i, så boka in dig du med! Jag vet inte när biljetterna släpps för alla. Men jag som var med på årets båt kunde i alla fall boka redan nu!
På båten var även min bästa goa fina lärare inom ämnet medialitet, Margitta Wigren! Jag blir alltid lika glad när jag ser henne! All kärlek till dig Gittan! <3
Nu ska jag försöka avrunda detta skrivande med att puffa för nästa avsnitt av ”Det okända” som sänds från mitt Gävle, från fängelsemuseet! Mediumet ska vara ingen mindre än Terry Evans! Det kommer bli skoj, för jag själv har upplevt andliga aktiviteter när jag var där för något år sedan! Hualigen!
Så jag ska då se de avsnittet, helt klart! Tänk om Terry säger saker som jag också har upplevt? Coolt!
”skrollar upp i texten och inser hur mycket jag skrivit! Tänker, jösses, allt detta orkar jag inte korr.läsa, så jag bjuder på eventuella skrivfel, jag är ju faktiskt dyslektiker, så något har säkert smugit sig in! Stavfel lyser ju rött, men bokstäver har en förmåga, att för mig, byta plats och bilda nya ord, så läs med öppet sinne”
Namaste!
Veronica
