I går så var jag ut på en shopingrunda tillsammans med en av mina bästa väninnor, väninnor är det ett ord som används ofta? Det kändes så gammalmodigt på något sätt.. nåja, en av mina bästa vänner! I en av dessa affärer vi var och sprang i stötte vi på en produkt som vi inte begrep vad man har till, så nu tänkte jag se om ni är smartare än vad vi är 🙂
Denna produkt har sugploppar, och jag vet inte om den ska vara stående eller liggande. Dom blåa borstarna är lika hårda som på en diskborste. Vad tror ni man har den till? Den fanns bland rengöringsmedel, toapapper, diskborsta, klädnypor och andra sådana produkter. Skriv gärna vad ni tror, jag har ingen aning..
Apropå handla, så tänkte jag i morse vid 9-tiden, när jag åkte genom stan för att fixa några ärenden, att det var en typisk söndagskänsla från förr! Vad menar jag då? Jo, alla affärer var stängda, jag såg någon ensam flanör som gick och kikade i skyltfönstren och en man som satt och läste morgontidningen på ett öppet kafé. Staden sov sin söndagsslummer. Precis som förr när allt alltid var stängt på söndagar. Jag kom på mig själv att finna detta rogivande och lugnt. Avstressande på något vis.
När fick vi behovet att handla alla dagar i veckan, på alla tider på dygnet, nästan. För än så länge är de flesta affärer stängda på natten. Förr var det ovanligt att kunna handla efter kl 18 en vardag och efter kl 14 en lördag. Samt att de nästan alltid var stängt på söndagen. Är det bättre nu, när tillgängligheten är större och vi kan välja när vi ska shoppa. Eller var det bättre förr när vi var tvungna att vila på söndagen för det fanns inget ”att göra” Har denna tillgänglighet gjort att vi inte behöver planera längre eller har den gett oss mer frihet att göra saker när vi vill och det passar oss?
Kommer denna utveckling att leda till att även myndigheter kommer ha öppet på helgerna också, och ingen dag i veckan är ”helig”? Helgerna raderas ut och allt blir en lång vardag?
Jag vet inte själv vad jag tycker är bäst, måste vrida lite på dessa tankar känner jag. Men jag tycket i alla fall att det var lite nostalgiskt mysigt med att staden sov sin söndagsslummer. För ibland kan jag längta tillbaka till den tid vi inte var så anträffbara hela tiden. Då alla inte var uppkopplade dygnet runt och det inte ens fanns telefonsvarare! När man hade brevvänner och valde brevpapper med matchande kuvert efter humör och mottagare. Ja, jag vet, det låter som om jag är 107 år och är emot utvecklingen. Men så är det absolut inte.. jag kan bara känna att de blir lite mycket ibland.. men jag vet vart off-knappen sitter på både telefon och dator, så det är bara jag själv som hindrar mig från att vara oanträffbar.
Nu ska jag nog försöka hålla kvar den där känslan av söndagar från förr, som gav mig sådant lugn i kroppen och bara fortsätta att njuta av dagen!
Har ni tankar runt detta så är ni välkomna att dela med er av dom om ni vill. Vill ni vara anonyma så är det givetvis ok, men en signatur är uppskattat då det blir trevligare för mig att svara med ett ”tilltalsnamn” 🙂
Njut nu av dagen!
Kram V.