I flera dagar har jag reflekterat över detta att se mitt egna värde.
Jag är ju uppväxt i Jante-Sverige där jag är präglad av att jag inte ska tro att jag är något! Men detta är ju helt vansinnigt. Klar jag är något! Jag är jag, och ingen är lika bra på det som jag. Jag har ett värde! Jag är go och glad. Jag är positiv och lojal. Jag är omtänksam och älskvärd! Jag är omtyckt och uppskattad av många. Många fler än jag faktiskt tror själv.
Detta blir jag påmind om ofta, och många gånger den senaste veckan bara. Men jag har en tendens att glömma bort det. Trycka ner mig själv och inte värdesätta den person jag är. Varför jag gör så vet jag inte. En dum gammal vana? Kanske, men nu får det vara nog med detta. Jag ska försöka påminna mig om att jag faktiskt är en person många vill umgås med.
Idag fick jag en sådan påminnelse som gjorde mig så glad. Jag talade med en arbetskamrat jag hade för många år sedan, och hon berättade att hon bara i dagarna hade tänkt på mig och att hon hoppades på att träffa mig nästa gång hon var i mina trakter. Hon sa även att hon fick sådan energi av att få tala med mig i telefonen, att jag lyft hennes dag till en högre nivå!
Tänk, precis så kände jag av att tala med henne! Jag har haft en tanke på att kontakta henne länge, men liksom inte vågat. Jag trott inte hon ville det, att hon hade nog med vänner som det var. Vi var ju ”bara” arbetskamrater. Varför skulle hon villa ha en privat relation med mig? Men ack så fel jag hade. Tänk om det finns flera där ute som vill ha kontakt med mig, mer än vi har idag, som drar sig för att höra av sig för dom inte tror att jag vill? Om du är en av dom som läser detta, hör av dig! Jag kommer bli glad av att höra av dig igen!
Vad har jag lärt mig av detta då?
Jo, jag kommer oftare tala om för de jag tycker om att jag gör det! Att dom betyder mycket för mig.
Jag ska försöka kontakta borttappade vänner som jag saknar, och höra hur det är. Inte vara så rädd att bli avvisad. För jag tror att det är där skon klämmer, rädslan att bli avvisad. Detta är ju en direkt handling på att jag inte förstår mitt eget värde, och det kan jag ju heller inte bygga upp om jag inte tillåter mig att få möjligheten att höra att du blir glada av att just jag hör av mig.
Så, jag ska försöka bli bättre att tala om för de i min omgivning att ni är värdefulla för mig.
Om vi alla gör det, så kommer vi således sprida mer glädje och kärlek omkring oss, vilket bara kan leda till något gott!
Ja, så tänker jag i dag.
Kärlek!
V.