Symptom på klimakteriet?
Jaha, då tror jag att jag är i klimakteriet. Men jag vet inte säkert. Men min mens kommer inte som den brukar, jag vaknar emellanåt av att jag är svettig på nätterna, mitt humör (enligt min man) är inte som förr. Min humor har också ändrat säger han. Nu har jag tydligen ingen humor alls. För en tid sedan började jag få hjärtklappningar också. Torra slemhinnor vet jag inte om jag kan hålla med om, men jag har börjat kasta trosor som skaver. Detta i sig är skumt, för dom borde väl alltid ha suttit likadant, eller? Men nu skaver vissa modeller, så dom åker i soptunnan. Har detta med torra slemhinnor att göra? Kanske, då det mest är string som åker i tunnan? Jag vet inte, jag vet bara att jag inte tolererar modellens obehag, och således gör mig av med dom. Var jag mer tolerant mot dom förr och dom var obehagliga redan då? Oklart, mycket oklart känner jag. Trött är jag också, skulle kunna somna sittande på en stol. Vaknar oprovocerat om nätterna också, visst är jag lite svettig, men det är mest de gånger jag sovit med håret utsläppt. Jag går upp och dricker vatten och kissar, vankar runt, tittar ut genom alla fönster, går och lägger mig och somnar om efter en stund.Om jag ska tro min man, så är jag lättkränkt och lättsårad nu också. Jag känner att jag kastas mellan gråt och ilska likt en tonåring, men har egentligen inte tänkt så mycket på det tidigare.Min mens har alltid varit pålitlig, kommit i tid som ett klockverk. Men nu, ja, då kommer den försenat med allt från 3-10 dagar. Lite irriterande faktiskt. Förr var det alltid vid fullmåne och direkt på morgonen, nu vet jag inte. Så lite likt en scout måste jag vara, alltid redo!
Varför detta hysch hysch?
Sen undrar jag även varför vi kvinnor inte pratar mer med varandra om detta, om menstruation över huvud taget faktiskt? Som tonåring talades det inte om det, mer än att nu har jag mens, eller inte mens. Det var typ de vi sa. Inte något om hur det fick oss att må. Men då var vi unga och coola och kunde allt trodde vi kanske eller vågade inte fråga. Men nu då, jag är 50 år snart och vet väldigt lite om klimakteriet.Hur var min mammas klimakterium, har min syster gått igenom detta, hur är det för mina väninnor, är dom där eller redan passerat? Jag vet inte, för det är inget vi talar om?
”Den andra våren”
Jag vet inte hur jag ställer mig till denna ny tid som kommer. ”Den andra våren” som asiatiska kvinnor lär kalla den. Det tycker jag låter mycket vackrare än klimakteriet, som låter hårt och otrevligt. ”Första våren” ska vara när vi får vår första mens i tonåren. Men med handen på hjärtat, hur tycker jag om den andra vårens tid? Min mens har ju varit med mig i många år, och ganska problemfri faktiskt. Att jag inte längre kan bli gravid är ingen sorg för mig då jag för många år sedan steriliserade mig. Jag har även sagt vid många tillfällen att det ska bli skönt att bli av med menstruationen, men nu när den tiden är nära, vill jag verkligen det? Sitter min kvinnlighet i min menstruation? Nej. Ser jag kvinnor som har kommit in i sin menopaus som okvinnliga? Nej, det gör jag verkligen inte. Men lite förknippar jag nog mig själv och min kvinnlighet med mensen. Det hör nog till att när jag var barn och fick mens, då välkomnades jag in i den vuxna kvinnliga världen! Som om det var något stort och extra fint. Det var kanske inget som uttryckets på det viset, men det var lite så det kändes. Nu var jag lika cool som dom andra tjejerna i klassen. Så vad blir jag nu, när jag kliver in i den andra våren? Nu vill jag bli en vis kvinna, en kvinna som är mogen nog att svara på de yngres funderingar. Som en klok kvinna, som levt livet och har erfarenheter. Ja, det skulle vara cool, en klok, vis äldre kvinna med livserfarenhet! Tänk om det fanns ett ord för det, ett vackert ord, det vill jag ha och vara.
Vad kan underlätta besvären?
Nu vet jag som sagt väldigt lite om detta att vara i klimakteriet. Men jag har läst mig till att motion ska underlätta. Att röka bryter tydligen ner östrogenet, så de är ju bra att jag har slutat med det. Kläder i naturliga material som andas ska också underlätta när vallningarna slår till läste jag. Jag fann ett recept på en limpa som ska vara fullspäckad med naturligt östrogen, och det ska jag prova, jag som älskar mina smörgåsar! Gröna grönsaker, sojaprodukter och bönor ska också innehålla naturligt östrogen. Men att äta syntetiskt östrogen tilltalar mig inte så vidare värst, då jag tror att kroppen och naturen kan ge mig det jag behöver. Om kvinnans kropp nu är skapt för att sluta tillverka eget östrogen, så är det väl tokigt att jag ska tillföra något som är tillverkat på fabrik kan jag tycka. Jag slutade ju äta p-piller i ungdomen för att jag inte trodde på idén att tillföra hormoner då det faktiskt finns andra preventivmedel att tillämpa. Men östrogen kan väl kanske vara bra att tillföra lite grann så att övergången blir lite lugnare kanske, men det finns ju i vår mat. Jag vet inte, men jag ska nog prova i alla fall. Så hem och baka en ”andra våren limpa” och hoppas att kvällsmackan kan lindra denna tid för mig som än inte är så himla besvärlig faktiskt, men dock finns den där i lite skala.
Recept
Jag lägger ut receptet på brödet, här kallat för ”mitt i livet bröd” Jag har själv inte provat det, men jag vet att jag har tycket om liknande bröd tidigare i mitt liv.
Mitt i livet bröd (kallas även klimakterielimpa) 2 små bröd eller 1 stort
Ingredienser
3 deciliter sojamjöl
2 deciliter grahamsmjöl
3 deciliter havregryn
1 ½ deciliter krossade linfrön
1 deciliter solrosfrön
1 deciliter pumpakärnor
50 gram sesamfrö
2 deciliter mandelspån
1 matsked färsk ingefära
3 deciliter russin
½ tsk riven muskot
½ tesked kanel
7 ½ deciliter sojamjölk
1 matsked honung eller maltextrakt.
Blanda ihop de torra ingredienserna, tillsätt de blöta och blanda. Låt vila i 1 timme.
Häll degen i 1-2 väl smorda formar (degen stiger just inget eftersom det varken finns jäst eller bakpulver) så man kan hälla ganska fullt i formen.
Grädda i 190 grader C i cirka 1-1 ½ timme.
Kärlek!
V.
PS. Om ni har erfarenheter av klimakteriet och menopausen, dela gärna med er av den. För jag tror verkligen inte att jag är ensam om att veta så lite om detta. Det är inte ett samtalsämne som är pinsamt eller något att skämmas för känner jag. Samtidigt som jag känner en viss tvekan om att lägga ut detta inlägg. Ska jag verkligen basunera ut att jag troligen är i klimakteriet, i övergångsåldern? Hemska tanke att jag går samma väg som alla andra kvinnor i världen, som hälften av jordens befolkning! Det är ju pinsamt, eller är det det egentligen? Nej, det är det inte. Mens, menopaus, övergångsåldern, klimakteriet, den andra våren, kalla det vad du vill, det är naturligt och inget att hymla med! DS.