De senaste dagarna har varit fyllda med andliga händelser av olika slag. Inget jag tänker gå in på här och nu, men jag har däremot förstått vikten av att våga tro på det jag får till mig. Att jag faktiskt kan och har många fler rätt än fel när det kommer till den andliga, mediala biten i mitt liv.
I kväll så talade jag med en vän i telefonen, hon var i behov av lite guidning på det mediala planet. Jag hjälpte henne så gått jag kunde och det slutade med att jag berättade för henne om en situation som hände mig vintern 2012.
Jag hade ganska nyligt lärt mig att koppla upp och ner i min kommunikation med andra sidan. Även börja lärt mig att förstå vad dom säger mig. Det mesta handlar om att våga lite på vad jag får till mig via olika kanaler. Till exempel genom att jag hör en sång, eller får en känsla i kroppen. Jag kan se bilder framför mig eller så hör jag ord och meningar i mitt huvud med mera. Sedan handlar det om att sätta ihop rebusen till något begripligt. Det är det jag tycker är det svåra, att få ihop det! Men med övning så blir även det lättare!
Nåväl, denna specifika gång när jag hade kopplat upp mig mot mina guider så undrade jag varför jag kände mig så ”tung” och nedstämd mest hela tiden? Då berättade dom för mig att jag måste ”städa min aura” Jaha, tänkte jag och frågade; – Hur gör jag nu detta då? Direkt fick jag till svar; Med en auraruska så klart! Ehh med en vad då säger jag? och får höra igen; Med en auraruska! Som om det var det vanligaste ordet i världen! Då frågar jag vad det är och vart jag finner en Auraruska? Till svar får jag: Du går ut i den välvilliga skogen och hämtar en! Det är en lite gren av en gran, en tall och en enbuske! Men kom ihåg att fråga trädet om lov först och efter du tagit din lilla gren, att tacka! Jaha.. gå ut i den välvilliga skogen och göra mig en Auraruska var det!! Gissa om jag kände mig lätt galen, trodde helt klart att jag var färdig för hispan! Men, jag gjorde som jag blivit rådd! Jag tog min sekatör, gick rakt ut i skogen tills jag hittade en fin gran, ställer mig framför den och frågar högt och tydligt om jag får lov att ta en lite gren av den! Känner i känslan att det är helt ok så jag klipper av en liten kvist. Finner mig en tall och även en enbuske och gör om samma procedur. Väl hemma igen så tycker jag den är lite stickig att hålla i, så jag ”frågar” mina guider vad som är lämpligt att ha som handtag?
Denna kommunikation sker i tysthet i mitt huvud, så ni som tror att jag går omkring och talar högt, fullt så tossig är jag inte ännu! *ler*
Åter till Auraruskan.. dom svara mig att nere i en låda ligger ett blått sidenband som passar fint! Sagt och gjort, jag går ner och letar.. men hittar inte de blåa, så jag tänker ta vitt band i stället! Men icke sa Nicke, (eller snarare Andarna) känner direkt att de inte är rätt, och dom tycker jag är lite lat som ber dom säga vart de ligger istället, så slipper jag leta mer. Men efter lite mer letande så finner jag det blå bandet! Knyter det fint om min ruska och sätter mig på farstukvisten och ”borstar min aura!” Ser troligen ut lite som om jag hade suttit i en bastu med en björkkvist. Men nu är skillnaden att jag är fullt påklädd och sitter på farstubron i november med ett knippe barrväxter! Jag känner när jag är klar och vill kasta min ruska, för den känns smutsig! Så jag går ut i skogen och lägger den på komposthögen och säger åter igen tack till skogen! Ja, jag kände mig faktiskt renare i auran! Jag kan inte förklara det bättre än att jag kände mig nyvädrad och lättare!
Efter några dagar gör jag mig en ny, och städar lite till. Sedan talar mina guider om för mig att om jag ställer den i en vas på farstukvisten så håller den också onda andra borta. Så jag gör som dom säger, vem är jag att säga att det är fel? Det kan inte skada i alla fall!
Nästa gång jag träffar min andliga lärare så berättar jag detta för henne. Och hon finner det genialt! För både hon och jag har ju hört att man ”städar med vit salvia” Jag frågade faktiskt mina guider om detta och dom skattade gott åt mig, och sa ”Om du kan finna vit salvia i vår nordiska fauna så använd den!” Den växten hör hemma på varmare breddgrader, så vi i norden har sedan länge använt oss av en Auraruska vid rening!
Min mediala lärare tog till sig detta med glädje och frågade om hon fick använda sig av en auraruska själv, vilket hon givetvis får! Och det får även ni, om ni så vill! Men glöm aldrig att fråga trädet om lov, och därefter att tacka! För vi måste visa allt levande respekt, även träden i den välvilliga skogen!
Kärlek!
V.
Ps. Det kan vara så att jag skrivit om detta förr.. men är osäker. Men det spelar ingen roll, för auraruskan är värd att bli omtalad igen! Ds.