Nu är jag hemkommen från min yoga-retreat och jag sitter nu och funderar på hur jag ska beskriva denna upplevelse!
Det fanns mycket som jag tyckte om med detta, men även inslag som gjorde mig både mycket förbryllad och även saker som jag absolut inte känner något behov att pyssla med! Allt både i stort och i smått!
Jag ska försöka förtydliga mig lite.
När jag anlände på torsdagseftermiddagen så rullade jag in på en till det yttre en ganska typisk Hälsingegård. Jag såg andra bilar som var parkerade, men inte en själ såg jag till. Ingen levande i alla fall! Så jag gick runt lite, gick in i husen och kikade, i mitt sökande efter människor, eller en människa som kunde leda mig rätt.. till slut fann jag en kvinna som lotsade upp mig till köket där Susanne var, en av yogalärarna, och hon som arrangerat hela eventet. Jag får veta vart jag ska sova, och en snabb guidning bland faciliteterna. Det kändes lite som på kollo när jag var barn, till skillnad att det inte fanns några barn, bara vuxna. En gemensam matsal,med matbord som hade avsågade ben så vi satt på golvet och åt, och måltiderna dukades upp i bufféform, dock i rätt höjd! Vad är vitsen med att sitta på golvet och äta? Fattar inte den faktiskt!
Toaletter i bås och lika med duscharna… och gemensamt utrymme för tandborstning. Om jag hade velat bara tvättat av mig lite under armarna över handfatet, så antingen så ska jag vara oblyg, eller helt enkelt kliva in i duschen.. de tycker jag var lite skumt.. När allt annat är så ekologiskt och genomtänkt med vegetarisk kost o.s.v. så borde det väl vara smart att man kan tvätta av sig lite privat utan att behöva ta en hel dusch? Äh, det var inte hela världen, utan mer en reflektion.
Mornarna började kl 6 med yoga som höll på tills kl 8. Efter det så var det alltid några som hade kökstjänst, vilket innebar att duka fram buffén och ta hand om mat och disk efteråt, allt på rullande schema. Lika gällde lunch och middag. Vilket var toppen att vi alla hjälptes åt. För hade det varit någon som lagat all mat, en kock till exempel, så hade det troligen varit mycket dyrare att vara där.
Efter fullen var det dags för föreläsning, där jag fick lära mig massa nya skojiga saker som jag inte tänker få in på här. Men efter det kom min första… vet inte vad jag ska kalla det.. stora förvåning kanske! Då var det dags för ”karmayoga” och jag hade ingen aning om vad detta var, och jag hade inte googlat det innan.. stod inget förtydligande om detta heller i alla papper vi fått inför denna helg. Karmayoga skulle enligt schemat vara i 2 timmar. Då kom kvinnan som driver detta ställe och även bor i ett av husen på gården in, med en lång lista! När hon började läsa upp saker på listan började deltagarna räcka upp händerna. Det var sysslor som skulle utföras på gården. T.ex. städa toaletterna och duschrummen, kolla om det var batterier i brandvarnarna, rensa sly, bära in ved i ladan, klippa gräs, plocka vinbär, klättra upp på tak och kolla taknockpannor, laga/byta trasig handfatsblandare, laga mat inför lunch och middag (vilket var det ända jag tycket var ok syssla) och så vidare! Jag satt i lätt chock faktiskt! Jag har betalat många pengar för att lära mig mer om yoga, och jag fattar verkligen grejen med karma! Men borde inte det varit frivilligt att deltaga i Karmayogan, och inte ett måste? Nu fick jag veta att om man hade särskilda orsaker att inte deltaga så kunde man få slippa. Men det känns ju inte bra, att räcka upp handen och säga ”-JO, jag vill inte hjälpa till, för jag är lite sönderstressad och gör sådan här hela tiden hemma i min husrust, och vill helst slippa detta när jag är här!” Så nog borde det varit frivilligt kan jag anse! Men att få 26 deltagare att jobba i två timmar på gården i två dagar, det är att ha en alltiallo gående gratis i 13 arbetsdagar!!! Hallå, någon som vill komma hem till mig och få lite karmayoga, så är ni välkomna. Jag har massa karmasysslor att dela ut, bara komma!!!
Just ja, jag glömde berätta att under fösta kvällen så intog vi mauna-tystnad! Det var faktiskt helt underbart! Det innebar att vi inte talar, inte alls med någon! Om vi av någon anledning måste fråga lärarna om något, så får vi skriva en lapp. Men man skulle inta eftertänksamhet innan lapp skrevs, då vi troligen har svaren själva. Detta gjorde att jag lugnt kunde gå och fundera och klura på saker i min egen takt, och inte behövde socialisera med andra, vilket jag absolut inte hade lust med. Att tala väder och vind med främlingar får jag nog med i vardagen. Mauna- tysnaden gillade jag skarpt!
Denna mauna pågick under hela vistelsen och avslutades inför karmayogan på söndagen, när stället skulle städas ut och stängas! Men så länge var jag faktiskt inte kvar, men det återkommer jag till längre fram i inlägget.
Den vegetariska maten var fantastiska! Jag visste inte att vegomat var så smaskigt! Jag ska kanske ta och lära mig lite mer om detta och laga mer vegomat! Utom frullen, den kunde jag faktiskt inte föredra! Men det var inte för att den var vegetarisk, utan för att det var gröt kokt på råg och havregryn, till detta någon kompott som smakade dadlar och till det sojamjölk! Fick i mig lite första morgonen, men därefter så åt jag ingen frulle, utan åt min medhavda frukt! Kunde det inne funnits alternativt lite fil och flingor? Konsistensen och även smaken av gröt gör att jag får kräk-känslor! Har alltid varit så! Kan inte äta det!
Sen var det alla dessa ritualer jag inte kan med! Det blir liksom lite fånigt när jag sitter och sjunger Ohm, tre gånger inför varje måltid, eller att jag ska sjunga mantran som avslutning av mina yogapass! Ord jag knappt kan uttala i en upprepande melodi! Jag fick förvisso ett papper där alla mantran stod nerskrivna, men är man dyslektiker så är det inte helt lätt.. så här kan det stå;
Om saha navavatu.
Saha nau bhunaktu
Saha viryam karavavahai
Tejasvi navadhitamastu
Ma vidvisavahai
Om santih santih santih
Att vi under Kirtan, sjunger ord jag inte förstår, är något helt annat! Inom yogan så tror jag dom menar att dessa mantran skapar vibrationer i kroppen som i sig gör under på olika vis i våra sinnen och kroppar, och det kan jag förstå, för vem blir inte lycklig av att sjunga! Inte konstigt alls att körverksamheten är stor i värden. Men jag kan tycka att det för mig räcker att sjunga ”mantran” under Kirtan, för då kan jag själv välja om jag vill deltaga. När mina yogapass ska börja och avslutas med detta, då blir det liksom lite påtvingat kan jag känna. Att börja sjunga Ohm tre gånger innan vi får äta blir inte heller rätt för mig, då jag inte ber bordsbön i vanliga fall hemma! Så stora invändningar mot detta känner jag. Det är verkligen inte min grej!
Mitt mediala jag är kanske inte heller lämpad att åka på gruppresor av detta slag! För även om jag stänger ner, så är jag aldrig helt nedstängd! Detta är troligen en av orsakerna till att jag bröt mitt retreat och åkte hem redan på lördag eftermiddag. Ända sedan jag anlände på torsdag eftermiddag hade jag haft en sanslös huvudverk! Först trodde jag det berodde på avvänjningen av kaffe, för det serverades inget kaffe eller svart te! Det visste jag om, så jag hade laddat upp med Alvedon! Men huvudvärken bara tilltog, och på lördag morgon så var det nästan migränvärk! Men jag hoppades att morgonyogan skulle göra sitt och få huvudvärken att släppa, men så blev inte fallet! Så jag skrev en lapp som jag gav ena yogalärarna, där jag förklarade min situation och att jag efter noga övervägande av mina alternativ har valt att lämna och åka hem. För att ligga i ett rum med 3 andra kvinnor och ha migrän, kräkas i hink och höra två av dessa snarka, kändes inte så lockande. Så jag tänkte att jag åker hem innan migränen blossar ut helt och jag inte kommer vara kapabel att köra bil! Men jag blev först erbjuden en massage av en massör som fanns på stället, han hjälpte förvisso till att backa förloppet ett par timmar, men vid 14-tiden i går, lördag rullade jag ut min bil från gården och styrde hem igen. För då hade det börja susat och slagit lock för öronen och ”dimmsynen” började lägga sig över vänster öga, vilket alltid händer sisådär 2-3 timmar innan det är dags att lägga mig och vänta på att migränen ska släppa. Min yogalärare som jag har här i stan, som befann sig även han på retreatet lovade att lära mig lite andningsövningar som kan hjälpa mot migrän, och det kommer jag tacksamt ta emot!
Men, när jag har bestämt mig för att packa min lekamen hemåt, får jag veta att min ena rumskamrat också ska åka hem, för hon har en hjärntumör som gjorde att hon inte mådde så bra… Jag tänkte väl inte så mycket mer på detta utan beklagade givetvis hennes tillstånd. Vi insåg även att vi bor i samma stad och utför yoga på samma skola, så vi kommer ses varje vecka under hösten. Vilket ska bli skoj, för jag kände för denna kvinna. Hon hade en härlig energi, och jag vill gärna lära känna henne mer!
Nåväl.. när jag väl var hemma så började min huvudvärk släppa taget, den bröt inte ut i migränanfall.. och då börjar jag undra om det var tumörkvinnans huvudvärk jag känt sedan jag anlände i Hälsingland? Svar kan jag givetvis inte få, men jag kan ju bara misstänka… samt se om den kommer tillbaka om jag träffar henne igen!
Men att det var nyttigt för mig att utföra 2 yogapass om dagen, det kan jag lova att det var. Jag har gjort enorma framsteg och känner mig mycket smidigare och bättre i kroppen nu än innan jag åkte. Så jag ska försöka, att åtminstone varje kväll, göra några yogaövningar. Behöver ju inte vara ett helt pass på flera timmar, utan lite yoga varje dag måste vara bättre än ingen yoga alls!
Att jag avbröt yogahelgen gör mig inget. Jag hade fantastiska dagar i stort där uppe! Kommer jag åka tillbaka? Vet inte, men jag kommer aldrig säga aldrig!
Yoga kommer fortsätta vara en stor del i mitt liv, men jag kan inte ta till mig detta ”mantrande” i tid och otid, det är inte jag. Men att använda yoga för att må bra i kropp och själ, absolut, utan tvekan!
Kärlek!
V.