Jag har fått mitt första FANMAIL! Eller fanmail.. jag fick ett mail av en av mina läsare! Och nej, det var inte från en släkting som tycker synd om mig och ville ge mig lite uppskattning utan från en äkta läsare som jag inte känner! De ni! Hon skrev att hon läst min blogg via en delning på FB och blivit helt FRÄLST! Så nu är jag blogggud! Eller gud.. de kan jag ju inte vara då jag inte tror på gud.. men jag är helt klart läst!! Läst? Kan man ha det som en titel? Vad är du då, jag är administratör, gift, mor och läst? Kan man ha de på ett visitkort? Klart man kan! Jag kan allt jag själv vill, vill jag ha titeln läst så ska jag ha det. Nu har jag förvisso inga visitkort, men om jag hade, skulle det stå LÄST på dem!
Visitkort, har ”vanligt” folk sådana idag? Jag vet inte.. Äh strunt samma.. tillbaka till mitt Fanmail, för det var så himla skoj! Jo, hon skrev som sagt att jag gjort henne frälst! Hon skrev att det var som jag hade skrivit superlänge, som ett proffs liksom! Hajjar ni att jag blev glad?! För i går när jag gick och la mig så låg jag där och snurrade i sängen lite oroligt och funderade på om jag verkligen ska blogga? Ska jag verkligen skriva om alla mina ”knäppa” funderingar jag har, och hur kommer världen klara av ”Verula-tankar” Är världen tillräckligt öppen för det? Men nu, nu vet jag att ska fortsätta, i alla fall veckan ut. 😉
Jag har själv börjat för något år sedan att skriva och säga uppskattande saker till människor i min närhet, och även utanför min vänkrets, till människor jag inte känner. Tex så när Måns, (inte Måsen Måns, för er som följt mig på FB tidigare) utan Måns Zelmerlöw när han hade haft sitt första ”Allsång på Skansen” Då skrev jag ett mail till honom via FB om att jag tycket han gjorde det bra osv. Jag fick inget svar, men det gör inget, men jag hoppas han blev glad. Alla människor behöver uppskattning för det dom gör, eller är! Så var inte rädda för att ge positiv feedback, de mår alla bra av tror jag. 🙂
 |
| Humm.. ser ni texten på tröjjan?Betyder det att om man är Svensk och kring 40 så finns det en chans? Jag väljer att tro det i alla fall, lite ”kärringsjuk” som jag känner mig i dag, och mycket mottaglig för smicker! 😀 |
Så tack Anna för mailet, det gjorde mig superglad, lite stolt, säker på att jag skulle skriva åtminstone ett inlägg till och nästan lite högmodig!
Kärlek! V.