..med jämna mellanrum! ;)

Vaknar av att M står och steker pannkakor.. jag går upp och vacklar ut i köket så där nyvaken som bara jag kan se ut (tänk ulven i Experts reklamfilm, när han får röda ögon på kortet) Han frågar lite rart om jag vill ha pannkaka till frukost? Jag svarar -Nej tack! och vill egentligen ha pannkakor med tycker de verkar vara en onyttig frulle.. som om macka med ost och 2 koppar kaffe är så mycket bättre?? Nåväl.. jag blir utan pannkisar då jag inte säger att jag ångrat mig… och heller inte orkar ställa mig och grädda egna.. 

Lite senare får jag för mig att jag ska packa bilen med återvinningssopor, ni vet.. kartong, plast, metall, färgat och ofärgat glas osv. Bilen blir full, till och med baksätet då vi hade mycket kartonger efter de att vi byggt ihop en duschkabin i går. Dessutom står min bil lite tokigt till på gården så jag ber M flytta sin bil lite så det blir lättare för mig att backa ut.. och det gör han givetvis. Jag sätter mig i bilen och börjar backa.. kollar i högra spegeln och ser att jag går fri från Ms bil, vänster spegel.. blommor i krukor, trädgårdsmöbler.. men jag går nog fri.. gran.. humm.. ratta lite..svänger lite.. kör lite framåt.. rattar, backar.. rattar lite, kör lite fram.. ja, jag håller på som en liten jojjo.. och så ser jag att M står och flinar! Jag trycker ner fönstret och frågar, ganska irriterat, vad som är så kul? Han svarar helt lugnt, inget alls, men jag tycker du krånglar till det en aning bara. -Jasså de tycker du! Ja, jag vill ju inte repa hela bilen med granjävlen! Han ler lite och säger, nä det är klart! Jag; Gör det bättre själv då! och inser fort mitt misstag.. men tänker inte erkänna det. Så jag börjar min strävan att få tillbaka bilen i ursprungsläget, genom att backa, ratta, köra fram, ratta, backa..ja ni hajjar, och vips är jag tillbaka där jag började! Kliver ur och säger, backa du då, som är så bra, och visa hur jag ska göra! M ler och säger, men lilla gumman, så du håller på! Du kan själv! Du krånglar bara till det lite! Jag, -Men visa! Han går lugnt och sätter sig i bilen, lägger i backen, kollar i backspegeln.. backar, svänger lite åt höger missar alla krukor, stolar och bord och får inte ett barr på bilen! Kliver ur och säger ingenting.. Jag; -Ja, nu ser jag att jag krånglade till det, men jag tycket det såg trångt ut därifrån jag satt.. lite lägre ner än du! (vadå lägre ner.. vad har de med saken att göra att han är 10 cm längre än jag?) Varför inte bara säga, du gjorde de där bra, jag krånglade till det. Nä inte i dag, för idag är dagen jag vägrar erkänna att jag har fel! Idiotiskt. 

Nåväl, väl utbackad så frågar jag om råd vart jag ska åka med mina retursopor, och M säger att han tror på Ica Maxis återvinningsstation.. okey tänker jag och åker till Konsum! Big misstake! För på idrottsplanen intill verkar det vara en fotbollscup, som gör att ALLA parkeringar är upptagna, samt att dom har parketat framför återvinningsstationen också, så jag har ingen stans att ta vägen, men jag vägrar åka till ICA Maxi och jag ska strax hämta mamma, så jag kan heller inte ha bilen full i sopor, så jag lyckas hitta en liten plats att ratta in min bil på och blir av med mina sopor.. men alla containrar är fulla, så jag tvingas lägga utanför (skäms för varje grej jag lägger på backen, men gör det ändå) för jag vägrar låta containrarna vinna över mig! För idag har livet en tävling med mig, och jag tänker inte förlora! 

Så, bilen är tom på sopor, mamma hämtad och vi gör de vi ska, däribland var det att åka till IKEA och köpa grejjer till mitt och Ms nybyggda badrum. Jag köper bl.a en tvättkorg, som jag vet att M inte gillade för han trodde den skulle bli ful. Men jag köper den ändå i tron om att den blir bra. Väl hemma så visar jag allt jag köpt, inklusive tvättkorgen, håller den där den ska sitta, på väggen, och ser att de där kommer inte bli bra.. M säger – Men Veronica, tycker du verkligen det där blir bra? Klart jag tycker säger jag, annars hade jag inte köpt den! – Men ser du inte hur fel det ser ut? -Nej, jag tycker det ser bra ut, hör jag mig själv säga medan jag tänker, ”han har rätt, det där var ett felköp!” Men jag står på mig (har ett superduperstort spett i nacken och vägrar erkänna att jag gjort fel) vägrar erkänna att jag håller med honom, utan bär krängt ner min tvättkorg i källaren, då M med bestämdhet satt ner foten och sagt ifrån på skarpen! Det går kanske 30 minuter av att jag går och surar, medan M ligger i soffan och kollar på tv, så kommer jag och buffar på honom och lägger mig bredvid. Han säger; Jaha, ska de be om ursäkt nu, och erkänna att du har fel? Och jag hör mig själv säga – Jag kan väl inte erkänna ett fel, om jag inte tycker att jag gjort fel heller! Han lägger armen runt mig och jag vet, fast jag ligger med ryggen mot honom att han ler lite, för han vet, att i morgon kommer jag berätta, precis allt jag tänkt här ovan och att allt beror på en släng av PMS! Jag kan inte rå för det, det är bara jag när jag är kvinna, och jag kan inte hjälpa det. Det är inte kul när det händer, men lite kul är det när jag har lite självdistans och ser på det utifrån! Tänk vad dumt jag och säkert många kvinnor med mig, beter oss, men vi vägrar erkänna det vi alla vet, PMS finns och det är inte kul att leva med, vaken som kvinna eller man! 

Men nu känns de lite bättre i mina humör-svängningar så nu ska jag nog lägga mig, så jag har ork att erkänna för M att han givetvis hade rätt, och jag var helt ute på fel spår! Men jag vet, att han redan vet.. för efter snart 20 år tillsammans så har han varit med om detta sisådär 240 gånger och lärde sig efter kanske 120e gången att inte tala om för mig att jag är en pms-grining, tjurig & envis kvinna! 

Äh.. idag blir det bara Hej då! Sensmoral får ni läsa in själva, och kärlek, nix, inte idag! Återkommer i morgon 😉