Tänk att lilla jag kan göra sådan skillnad för någon annan! Om någon hade talat om det för mig för två år sedan hade jag nog skrattat!
För kanske 1,5 månad sedan fick jag ett sms av en tjej som undrade om jag skulle vilja ta mig tid att komma hem till henne och kolla lite, för hon hade upplevt lite aktiviteter. För hennes del var det inte så jobbigt sa hon, mest för hundarnas skull.. eller ja, visst hade hon också upplevt grejjer.. men det var nog mest jobbigt för hundarna.. Hon hade ju hört att jag var så bra, och äntligen tagit sig mod att höra av sig!
Jag häpnade! ”hört att jag var så bra” Jösses! Hur ska jag hantera denna info?!!? Självklart vill jag hjälpa henne och hennes hundar, men att jag ”är så himla bra” vet jag inte om jag vågade skriva under på. Det är ju inte så märkvärdigt, jag kollar ju bara in vilka aktiviteter det är, talar om det, och hjälper de över som behöver hjälp och lämnar hälsningar från de som önskar de! Jag har ju nyss lärt mig själv ju! Jag gick ju i vild panik till ett medium här i stan och bad om hjälp att få tyst, för jag trodde helt ärligt att jag var på väg att bli knäpp! Det slutade med två kurser, sen sa hon att när det kom till den mediala biten så kunde hon inte lära mig något mer (detta från ett högt aktat medium) utan nu måste jag bara träna och våga tro på mig själv och det jag får till mig sa hon! Bästa fina Gittan!
Nåväl, jag bestämde en dag och tid när jag skulle hem till denna tjej och hjälpa henne med de som föregicks i hennes hem. På morgonen när jag vaknade så ”öppnade jag upp mig” och fick ganska omgående kontakt med en kvinna som var väldigt ivrig att vi skulle komma iväg, men hon fick hålla sig till tåls… nåja, jag ska inte sitta här och berätta ingående vad som hände, för de tycker jag hamnar lite under min ”tystnadsplikt” som medium. Men jag kan säga så här att kvinna påstod att jag skulle va välkommen om jag kom ett par timmar tidigare, vilket visade sig att jag hade varit, för tjejen satt och ”bara väntade” på att jag skulle komma. Förväntansfull och lite nervös sa hon att hon var också.
Förväntansfull och nervös? För att jag ska komma hem till henne? Detta är för mig helt orimligt! Jag är ju bara jag, inte så mycket att vara nervös för tycker jag. Jag är ju inte direkt någon kändis som man blir lite ”starstruck” över!
Nåja, jag hann inte mer än innanför dörren så var det igång. Jag gjorde mitt, dvs samlade information och återberättade de för tjejen, hjälpte en man över och berättade om hennes beskyddare, skyddsängel eller guide, kalla det vad du vill.
Jag insåg fort att denna tjej var lika mottaglig som jag alltid varit och jag erbjöd mig att lära henne hur hon gör för att öppna och stänga sin kanal till andra sidan. Det ville hon gärna prova, för det är mycket energikrävande att ständigt vara påkopplad kan jag lova.
Så i söndags kom hon hem till mig och vi fikade och pratade en stund om ditt och datt. Nej, de gjorde vi inte alls, vi talade om de som hänt när jag var hem till henne och vad som hänt efter det. Lite runt mina upplevelser i livet rörande andligheten och hur jag gör för att hantera detta. Jag lärde henne att koppla upp och stänga ner och gav henne lite tips på vad hon kan öva på, hur hon kan prata med sina hjälpare mm.
I veckan som gått har jag fått små rapporter om vilka framsteg hon gör och hur glad hon är över den hjälp jag gett henne. Jag blir så lycklig in i hela själen! Tänk att jag med mina ringa kunskaper kan göra någon annan så glad och nöjd! Jag tycker inte att det är så märkvärdigt men hon blir så glad och tacksam! Visst är det fint!
Att få dela med sig av det man är bra på, och tycker är lätt till någon som så innerligt behöver kunskapen och sedan få ”betalt” genom att få vara med och dela den personens lycka och eufori över sina nyvunna kunskaper, det är livslycka tycker jag!
Å tänk att jag kunde lära henne, det visste jag inte att jag kunde! Men nu vet jag att jag kan även det!
Tänk om jag oftare reflekterade över de saker jag kan, och mindre på det jag inte kan, då tror jag det skulle bli lite roligare att leva. Jag är duktig på att klanka ner på mig själv och inte tycka att jag kan så mycket, att alla är lite bättre än jag. Men så är det ju inte. Alla är bra på något. Jag har mina fina egenskaper som gör att jag är just den fina människa jag är! Ni har era fina sidor som gör er till ert bästa jag!
Jaha, hur slutar jag nu detta inlägg? Jag vet inte, måste jag alltid ha en ”knorr” på slutet? Nix, det behöver jag inte, detta är min blogg så jag gör som jag vill *ler stort*
Stort tack till er som läser, det gör mig innerligt glad att ni vill se vad jag skriver om! Idag blev det om att vara medial. Imorgon kanske det blir om något helt annat!
Kärlek till er alla i massor både från mig och de dina på andra sidan!
V.