Under julledigheten som jag hade så passade jag på att rensa i mina garderober, byråer och i linneskåpet! Det blev en hel stor säck som skulle kastas och om jag minns rätt 4 stora IKEA-kassar till återvinning samt någon kasse med skor. Jag insåg att när jag hade rensat så hade jag fortfarande galet mycket kläder kvar! Jag drog en gissning på att jag troligen inte skulle behöva tvätta på 2 månader innan jag blir naken. Så jag började räkna mina trosor… och gissa hur många jag hade? Över 70 par!!! Är inte de helt sjukt! Ett tag så tänkte jag att varje bh behöver två par trosor… men tack och lov så tänker jag inte så längre.. men många bhar har jag oxå.. minns inte exakt, men typ 20 stycken är det nog lätt! Strumporna har jag inte räknat, men dom är många dom också. Lika är det med allt annat som tar upp min garderob, och detta är EFTER rensningen!
Så jag bestämde mig för att inte ta upp mina kläder när jag tvättar varje vecka, utan låta de vara kvar i tvättstugan, för att se hur lång tid det tar innan något tar slut i garderoben! Nu har det gått ungefär 3 veckor, och jag märker bara att det blivit en minskning i antal. Har dock inga problem att klä mig varje dag i rena kläder! Jag bör kanske tillägga att jag inte har arbetskläder på jobbet, utan är civilt klädd! Jag jobbar ju på kontor. Efter första veckan så var jag på väg att hämta upp en favvotröja, men insåg att jag troligen har andra favvotröjor, som jag glömt bort! Så jag fortsätter ta ur garderoben och ännu ser jag inte botten!
Detta stärker mig i min filosofi jag börjat med i år, att inte handla om det inte är slut! Med de menar jag att jag får inte köpa strumpor förrän det är slut i lådan (och inte finns i tvättkorgen) Jag får inte köpa gardiner, för om jag kolla i linneskåpet så är det inte slut på gardiner och så vidare… Tror ni förstår mitt tänk!
Varför gör jag nu så här då? Jo, jag tycker att jag konsumerar alldeles för mycket. Det är så himla mycket slit och släng tänk tycker jag. Jag gillar inte det. Går något sönder så kastar jag och köper nytt istället för att laga. För det är så billigt att köpa en ny mixer till köket istället för att laga den som pajade. Eller att laga en söm som spruckit så kastar jag och köper ny, istället för att sy lite. (Jag menar inte att jag ska stoppa strumpor, någon måtta får det vara på galenskapen.)Vad gör detta med vår miljö och med min privata ekonomi? Visst, tänker ni kanske, men då blir ju folk arbetslösa om ingen handlar. Nja.. de behöver inte bli så, för alla kan inte laga de trasiga, så någon kan ju faktiskt försörja sig på det till exempel. Jag har förvisso tur att jag lever med en man som gillar att försöka laga saker innan vi kastar dom. Men alla har det ju inte så. Tänk, en sax som blivit slö, den kastas vanligtvis bort, och så köper vi en ny på ICA eller IKEA… medans det kanske kostar 15 kr att få den slipad.
Nu kom jag lite från ämnet igen.. det var ju mina kläder jag skrev om. Men det är lika där.. jag kan se en tröja och tänka ”den måste jag ha, vilken mysig!” Men jag har jättemånga mysiga tröjor, så måste jag verkligen ha just denna? Troligen inte. Vi får se hur länge jag ”pallar” att ha detta tänk ”är det inte slut så får jag inte handla” Men än så länge har det funkat fint.. men vi är ju bara i slutet på januari!
|
Cirka tre veckors tvätt, och ännu är det inte tomt i garderoben! |
Kärlek!
Kommentarer
comments