När jag vaknade i morse så ville jag verkligen inte kliva upp. Hade en galen huvudvärk som jag kände kunde tippa över till migrän vilken sekund som helst. Men jag masar mig upp och fixar lite frulle. Det visar sig bli en hopplös morgon, en sån där när man egentligen bara vill lägga sig igen. Slår i tån så det smärtar upp i höften, kanske inte fullt så illa, men de gjorde galet ont. Slog ut kaffekoppen på köksbänken, och tappar rougen i handfatet.. ja, jag kan fortsätta ett tag till, men jag tror nog ni förstår hur det var här hemma denna morgon. Efter många om och men så är jag på plats på jobbet och donar på i lugnt gemak. Efter ett tag så tar jag mig en prommis ut mot vår lastkaj, för jag ska kolla upp om porttelefonen har , blivit inkopplad där, och då träffar jag en kille som brukar leverera gods till oss i korridoren. Vi stannar till och hejjar på varandra och jag säger ”gissa vad jag ska göra” (Till saken hör att när han kommer med gods så ringer han alltid in till mig så jag kan gå ut och skriva att vi mottagit godset) Du ska väl ut på kajen och ta emot gods säger han. Nix, jag ska kolla om porttelefonen blivit inkopplad säger jag, så du slipper ringa när du kommer! säger jag med ett stort leende. Han tittar lite trumpet på mig och säger; – Men, då kanske det är nån annan sur en som svarar… du är ju alltid så trevlig och glad! Jag ler STORT och säger, du får gärna fortsätta ringa till mig så kommer jag direkt och skriver på dina lappar!
