För ett par veckor sedan köpte jag ett gå-band! Jag har funderat på detta inköp till och från i säkert 1 år, men som sagt, nu har jag gjort slag i saken!
 |
| Mitt fina gå-band från Attract |
Jag tog min lilla bil och åkte iväg till det stora köpcentrumet i närheten och tar mig en kundvagn och glad i hågen går jag in i butiken. Får personalen att bära iväg med ett uppmontert band till ett vägguttag då jag vill prov-gå innan jag köper det. Varför dom skyltar med ett gå-band som står uppmonterat på kartonger med ouppackade gå-band är för mig en gåta, samt att ställa detta gå-band lååååång ifrån ett vägguttag dessutom, är superkonstigt.
Tänk om du går in i en bilaffär och vill köpa en bil. Och alla demobilar står på en ramp som du inte kan klättra upp på, för under rampen står bara nya bilar som du inte kan se, för dom är inslagna i omslagspapper! Så du kommer inte fram till demobilen, då du inte vill klättra på dom nya bilarna och även om du hade kommit in i demobilen, kan du inte köra den då rampen är vinglig och bilen utan drivmedel! Helknäppt!
Nåväl, jag får personalen att plocka ner demobilen och tanka den, nej, jag menar plocka ner gå-bandet och bära bort det till ett uttag så jag kan starta upp bandet och prov-gå det. Provar att trycka på alla knappar och program och ställer lite frågor som jag redan har svaren på själv, så jag googlat och kollat allt jag kan tänka mig att behöva veta innan, men detta gör jag för att jag vill verka vara en kund som inte är så impulsiv och slinker in och köper ett gå-band bara sådär.. Som om dom bryr sig!! Dom vill ju bara sälja!
Hur som helst så lägger killen i butiken upp en kartong med mitt gå-band på min kundvagn och han frågar om jag inte ska köra fram till deras lastkaj och få hjälp att lasta det i bilen? Men det ska jag inte göra, för jag är starkare än somliga tror, och jag kan själv, dessutom väger ju bandet bara 22 kg och de orkar jag ju lätt!
När jag väl kommer ut till min bil så ska jag lasta in detta band i bilen och tänker mig att jag kan ha det i baksätet. Det ser ju ut som om det ska få plats! De jag inte hade tänkt på är att när man har en kartong som kanske är (gissar friskt nu) 1,5 meter långt och den mesta tyngden ligger i ena ändan och ligger uppe på en kundvagn (på hjul) så infinner sig vissa problem att få ner det själv, utan att vagnen far iväg på bilarna intill och att kartongen dunsar i backen. Men, detta löser jag genom att vrida kroppen på ett omänskligt vis så jag kan ha foten som kundvagnsbroms samtidigt som jag balanser ner kartongen och tar emot det på låret så den kan glida ner fint på marken. Väl nere, och ingen bil intill bucklad, så ska jag bara putta in den i baksätet. Upp på kanten och putta på lite tills det tar stopp! Hum.. kartongen är 5 cm för lång för att kunna stänga dörren! Tänker tanken på att åka med lite lätt öppen dörr, men inser att detta är en av de sämre tankar jag haft på länge. Så jag baxar ut min kartong igen. Fäller ner sätet och öppnar bakluckan för att ta i kartongen den vägen. Hå och hej och upp över kanten och putta på tills… det tar stopp och kartongen sticker ut sisådär 5 cm. Visst kan jag köra med öppen baklucka men envis som jag är så ska jag ha in hela kartongen, så jag skjuter fram stolarna i framsätet och vips så glider kartongen in! Väl på plats i bilen inser jag att det måste va så här det känns att vara 2 meter lång, mao trångt att köra bil!
Väl hemma får jag hjälp in med kartongen och ner för spiraltrappan, och vi monterar upp mitt fina röda gå-band! Jag tar på med bästa gå-skorna och tar min första prommis, och jag är sååå nöjd! Nu kan jag röra lite på kroppen på de sätt jag tycker är skönt, men min ljudbok på en promenad! Då jag inte kan använda gå-stavarna så tar jag ut mina armrörelser så även överkroppen får sitt. Det känns så bra att min stillasittande lilla kontorskropp får röra lite på sig, här ska det gås minst 4 da´r i veckan med start från nu!
Dagen efter så har jag enorm träningsverk i armarna! Ja, i armarna, av att gå! Ja, det låter skumt, men så var det i alla fall och jag bestämmer mig för att vila någon dag. Dels för de och dels för att jag faktiskt har en muskelinflammation i höften som jag måste ta det lite lugnt med. Så jag planerar in att gå nästa gång om 2 dagar, som är en fredag! Ser fram emot det och längtar!
Jag tänker lite på dom som tycker det är tokigt att köpa sig ett gå-band när jag bor intill den vackra skogen. Men jag tycker inte det är så himla lockande att vara ute och gå i november-regnet och mörkret själv. Inte heller i decembers galna snöande eller i januaris bitande kyla. Tänker också på att om jag sagt att jag varit på gymmet och gått på bandet där, hade ingen ifrågasatt det utan hurrat mig och tyckt att jag var bra, men att köpa ett band och ha i källaren är inte helt ok, varför förstår jag inte.
Jag bestämmer mig också för att ta ledigt från jobbet på fredagen och lyxa till de med ”långhelg” och bara göra det jag vill för stunden. Så när jag vaknar så äter jag frulle lääänge och bara njuter av ledigheten. Sen klär jag på mig och går ut på tomten och ska få in utemöblerna för säsongen. För efter de ska jag gå på mitt nya fina gå-band och sen ta en prommis upp till lite nya affärer som öppnat i min närhet, tänker gå genom skogen och insupa den härliga höstluften och höstsolen som förgyller min dag. Men det blir inte alltid som man tänkt sig! För när jag väl fått undan alla utemöbler och ska gå in.. så.. trampar jag snett och vips så ligger jag där på grusplanen och kan inget annat! Så himlans ont i foten!!! Lyckas ta mig upp och hoppar på ett ben in och ser, när jag fått av mig sko, hur foten blir groteskt stor!
Efter många timmar så har jag konstaterat att jag stukat foten, inget spricka eller brutet tack och lov, men nu försedd med kryckor! Så, i källaren har jag ett superfint gå-band som jag släpat hem i mitt anletes svett och använt i kanske 30 minuter. För att sedan gå ut, ramla på plana marken och stuka foten!
Så vad har jag lärt mig av detta? Att min Clio kan lasta ett gå-band, att jag är starkare än somliga tror och att det inte alltid blir som man tänkt sig, men att vad som än händer så kan det alltid bli bättre!
Men det sägs ju att ”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Så jag kan ju inget annat än att vänta.. tålamod är något jag behöver träna på så, jag kanske ska tacka för denna möjlighet att träna mitt tålamod också! Tack!
Kärlek!
Verula