De senaste veckorna har varit känslomässigt jobbiga för mig, men jag tror jag börjar få rätsida på galenskaperna nu. Det började med att jag upplevde att jag blev oerhört kränkt och påhoppad i och av en person som jag inte kan undvika i min vardag. Jag blev paff och ställd och därtill mållös! Det händer inte ofta vill jag lova. Jag har faktiskt i mitt vuxna liv aldrig känt mig så ledsen, nedtryckt och dålig.

Men var det så det var tänkt att jag skulle ta emot det? Jag vet faktiskt inte. Jag vill inte tro att det var avsiktligt att göra mig så ledsen. Men hur ska jag veta vad en annan människa avser med sina ord och handlingar? Fråga? Visst, men det är inte alltid så lätt.

Jag har grubblat, vänt och vridit på händelsen flera gånger om och omvärderat i oändlighet. Men jag återkommer till att jag faktiskt blev ledsen. Som jag ser det så var det personliga påhopp som blev framförda på fel sätt och på fel plats! Basta! Inte konstruktivt alls utan bara nedlåtande och nedrigt. Nu återstår för mig att fundera ut vad jag ska göra med denna känsla och information…

Jag brukar ju tala om att livet är en enda stor utveckling, att jag aldrig vill ha ”reinkarnationssemester” Så vad håller jag på med? Nu har jag haft offerkoftan på mig tillräckligt länge så nu är det dax att vädra den och hänga undan den ett tag. Jag måste helt enkelt in på tjurfäktningsarenan med en ny cape och se om jag inte kan få tillbaka lite balans här i livet och i denna relation. Jag känner att jag inte kan sitta här och vara en i känslan som en ”kränkt 14-åring längre” Dags att agera som den vuxna kvinna jag är! Oavsett hur olustig, rädd och lätt panikslagen jag känner inför mitt beslut att agera. Men jag kommer inte få en upprättelse, om de nu ens är rätt ord, om inte jag söker den själv. För det är bara jag som kan sätta stopp för mitt dåliga mående, endast jag som har ansvar för hur jag mår och gör med mina känslor! Samt hur jag tillåter personer att behandla mig. Jag måste vara den vuxna i denna ”konflikt” och ta saken i egna händer, möta rädslan och göra något bra av detta.

Om jag lyckas, så kommer jag gå stor och stark ur denna händelse, vilket är min förhoppning. Misslyckas jag, ja.. då får jag ta nya beslut över vad jag ska göra med denna relation som helt klart ligger på slagsida.

Jag tog hjälp av mina änglakort, jag belyser de jag önskar hjälp med genom att tänka på det medans jag blandar korten. Tillslut så trillar ett kort ur leken, och där får jag min vägledning eller svar.

Detta var de kort jag fick,

Jag känner mig idag stark i mitt beslut om att ta tag i problemet själv och göra något åt det. Visa hur jag tycker man behandlar sina medmänniskor och hur konstruktiv kritik ska framföras. 
Inget som sker, händer utan mening! Alla möten har en orsak, även om jag i stunden inte kan förstå vad det ska vara bra för. Men det är kanske inte alltid min lärdom, utan något som är menat för min medmänniska. Denna gång hoppas jag det är en händelse som lär både mig och min motpart något. 
Nu ska jag försöka bibehålla denna känsla av trygghet av att jag tagit rätt beslut och njuta av den soliga dagen som jag hoppas ger mig lite styrka och energi, som jag så väl behöver!
Kärlek!
V. 

Kommentarer

comments