Jag har funderat lite på det här med att kärleksrelationer inte verkar hålla lika länge idag som förr. Jag och min man har varit tillsammans sedan 1992, då var jag 24 år. När jag berättar för folk som inte känt oss så länge, då hörs det oftast ett OJJJ! Så höjs det på ögonbrynen i stor förvåning.
När jag ser mig omkring i min vänskapskrets eller bland bekanta, så är det inte så vanligt att relationerna är gamla. Det tycker jag är synd!
Min man och jag har genom åren haft både en och flera kriser, och vi har haft seriösa tankar på att gå isär, men tack och lov har det aldrig blivit så. Varje gång har separationen stupat på det att vi inte har någon hållbar förklaring för barnen. Jag menar, vi har ju inte slutat älska varandra fast vi har kanske varit sårade, arga, förbisedda, upprörda, svartsjuka, känt oss bortglömda av partnern osv. Men det är ju inte samma sak som att inte älska! Så, vi har inte kunnat säga till barnen att vi ska skilja oss för vi älskar inte varandra längre, utan orsaken har varit att vi har problem i vår relation av olika slag, som vi inte orkar reda ut! Så därmed är vi lata, och det kan inte vara en godtagbar anledning att slita upp alla ur sin familjetrygghet tyckte vi! Så det har bara varit att ta tag i problemen, och finna lösningar. Kärlek, ansvar, hänsyn och respekt! Hur svårt kan det vara liksom? Prata med varandra, var ärliga, lyssna, och ta hänsyn. Gör avkall på principer, väx som människa tillsammans istället för ifrån varandra. Se till att vara lite ifrån varandra ibland så ni får längta efter varandra!
Lätt? Inte alls! Men helt klart värt det!
I höstas när min man och jag hade bröllopsdag, så fick han en ring av mig, givetvis gjorde jag en till mig med. En silverring där jag hade låtit rista in mitt egenpåhittade ord ”Gammelkär” och symbolen för evighet, den liggande 8an, inuti ringen så graverades datumet då vi träffades första gången. Ordet ”Gammelkär” kom jag på när jag på våren fick ett samtal av min man, där han talar om för mig att han känner sig lite nykär i mig! Då svarade jag, att det gör inte jag.. och han svarar lite avslaget nähä 🙁 gör du inte.. och jag säger, nej, jag känner mig Gammelkär! Vilket för mig betyder, trygg, stabil och fundamental kärlek, en kärlek som är djupare än något annat och inte går sönder så lätt. En kärlek som bygger på kommunikation, hänsyn respekt och ålder. Inte ny och skör som nykär, där man går på endorfiner och mest är pirrig i magen och nervös över att inte räcka till! Så, mitt ord för min relation är Gammelkär!
Jag önskar att fler människor fick uppleva Gammelkärleken en dag. Inte vara så lata att ni kastar bort den möjligheten, utan att kämpa lite till, för den är så mycket mer värd!
Så jag håller med Prins Daniel när han sa den kända frasen, ”Störst av allt är kärleken”
Så låt kärleken slå rot, som Ted Gärdestad sjunger, och väx tillsammans och jobba i er relation. Det är mitt tips om ni vill uppleva känslan av att vara ”Gammelkär”
Kärlek!
V.