I höstas så skrev jag bland annat om mitt möte med Pamela Gunnarsson på Näras andliga kryssning. Efter de inlägget fick jag kontakt med henne via Facebook och hon lovade mig att se om hon kunde få kontakt med min pappa åt mig. Tiden gick och livet kom emellan, men i lördags fick vi till ett samtal hon och jag.
Det var ett mycket givande telefonsamtal på många sätt för mig! Inte nog med de hälsningar jag gick från pappa så var det underbart att få tala med någon annan som också är medial och/eller högkänslig. Hon förstod mig liksom direkt och jag hade inga som helst problem att förstå vad hon menade, kände och upplevde. Dessutom så kände jag så väl igen hennes energi, som om jag mött en gammal vän. Vem vet, vi kanske har känt varandra i ett tidigare liv.
Det här med att vara högkänslig eller högsensitiv som det också kallas, är svårt att förklara hur det är. Men jag ska försöka, för det är väldigt många som inte förstår.
Innan jag lärde mig att styra min kontakt med andevärlden så levde jag i ett konstant sus och brus! Det var aldrig lugnt runt mig och jag upplevde och kände massor av känslor hela tiden. Det mesta jag kände in var inte ens mina egna känslor, utan alla andras som var runt omkring mig. Dessa känslor var både mentala och fysiska. Att befinna mig på sociala platser var faktiskt ganska utmattande. Att gå i en galleria tex gjorde mig mentalt trött. Detta var inget jag förstod då, utan det förstod jag efter det att jag hade lärt mig att styra min kontakt med andevärlden. När jag stängde ner min kontakt med andevärlden första gången blev jag rädd! Uppriktigt rädd och ledsen, jag grät! För det blev så tyst! En tystnad jag aldrig upplevt tidigare, och jag kände mig så ensam. Detta trots att jag satt i ett rum med kanske 10 andra personer. Men med tiden lärde jag mig att andevärlden fanns kvar, det var ju bara att koppla upp mig igen så var dom där.
Men detta att vara högsensitiv är inte lika lätt att styra över, vad jag vet. Jag plockar upp stämningar tunt mig, som andra som inte är högkänsliga noterar vad det är för väder. Jag känner av om någon är irriterad, superlycklig, glad, arg, nedstämd, ja.. nämn en känsla, så känner jag av den.
Att omedvetet skanna av sin omgivning, ja, det tar på min energi och det är inget jag kan styra över, vad jag vet. Det går liksom på ren automatik. Där skiljer sig den mediala biten sig åt, för den kan jag stänga av om jag vill.
Ju äldre jag blir, ju känsligare blir jag. Eller så är det bara mitt medvetande om detta har ökat. Jag blir ljudkänslig, ibland även ljuskänslig och drar mig gärna undan. Jag är hellre hemma än ute bland folk, jag vill flytta längre ut från samhället och drömmer verkligen inte om en lägenhet i city längre. Tanken på att bo i city känns helt utmattande. Jag tror att många tycker att jag är osocial, och det är jag säkert. Men jag orkar liksom inte alltid lika mycket som andra. Så får det gärna vara, jag har accepterat det och det är som det är.
Sedan har vi ju den där delen med att dricka alkohol eller vistas rund de som dricker. Det är ett helt kapitel för sig. När jag dricker, så ökar min känslighet och jag drar till mig mer än andra. Om jag är bland folk som dricker alkohol så drar dom till sig fler från andevärlden, de som gärna ”hänger” i närheten av deras ”fylleenergi” Dessa är inte alltid andar som jag vill ha med mig hem. Så jag avstår gärna från sådana vistelser. Ja, igen, så upplevs jag nog som lite tråkig, då jag inte dricker lika mycket som andra och gärna drar mig undan. Men, det funkar för mig. Detta har både med den mediala biten i mig att göra, men även den högsensitiva biten. För vi vet alla att alkohol ökar upp de känslor vi befinner oss i! Så då kan ni kanske förstå att jag blir hypersensitiv när jag dricker samtidigt som de jag umgås med även ökar sitt känsloregister! Det blir lite som att multiplicera med 100! Så jag och alkohol är inte en sådan bra kombo!
I mitt hem så är det mycket lugnt. Lugn och harmonisk inredning och även energierna i mitt hem är trivsamma. Detta hör jag ofta från vänner och bekanta. Det är inte ovanligt att mina gäster faktiskt somnar hemma hos oss, för dom slappnar av så mycket så dom helt enkelt somnar eller känner sig helt lugna och avslappnade. Jag tar detta som en komplimang om du skulle somna hemma hos mig, för det betyder bara att du känner dig trygg. Detta är en av fördelarna med att vara som jag är. Folk trivs i min omgivning, just för att jag är så lugn och har ett sådant lugnt hem. Men visst finns det dom som tycker att det är lite obehagligt för det är nog svårt att få ”kläm” på mig.
För mig är det ett måste att ha lugn och ro hemma. Ordning och reda, var sak på sin plats. Annars fungerar jag inte. Vissa kallar mig pedant, jag kallar mig överlevare.
Till saken hör också att min make också är högkänslig. Så, vi kompletterar varandra mycket bra på det viset. Vi har liksom funnit ett sätt att leva som passar oss.
Ibland hör jag folk säga att dom också önskar att dom var mediala och högkänsliga, och då tänker jag att man ska passa sig för vad man önskar sig. Nej, jag vill inte vara utan mina förmågor & gåvor, men ibland undrar jag om inte livet som ickemedial och inte högkänslig är lite enklare?
När jag kommer in i en stor samling människor så är det så många känslor jag måste skanna av så jag kan nog uppfattas som tyst och tillbakadragen. Ju äldre jag blir ju tystare och mer iakttagande blir jag. Jag hör ofta att jag är en bra lyssnare, och det är jag. Det krävs också en hel del av mig för att ”lätta på locket” och börja prata. En stor tillit till personen måste jag känna, annars är jag hellre tyst. Så var jag inte som yngre, då var jag mer som en bulldozer. Men det har nog även med ungdomen att göra, och att jag inte kände mig själv som ung. Dessutom hade jag stora brister i min självkänsla och ”behövde” nog ”hävda” mig mer. Det är en stor fördel med att bli äldre känner jag.
Riktigt vad jag ville ha sagt med detta inlägg vet jag inte riktigt, jag hade nog bara ett behov av att skriva av mig lite. Men för att knyta ihop påsen lite, så var det skönt att tala med Pamela i lördags, för jag behövde inte förklara mig så mycket för henne, hon förstod ändå! Att finna någon som förstår hur det är att vara både medial och högsensitiv är inte lätt, inte för mig i alla fall.
Är du högkänslig & medial, skriv gärna någon rad om hur du tycker det är, antingen här eller mejla mig på veronica@verula.se!
Kärlek!
V.