Av olika orsaker så sitter jag och funderar på om jag skulle bli igenkänd av, och känna igen, mina gamla klasskamrater från grundskolan om jag såg dom i dag? Det flesta av dom har jag inte sett sedan jag slutade nian, vilket är 32 år sedan!
Detta fick mig att leta reda på ett kort på mig själv från den tiden. Jag fann dock inget skolkort från nian, men dock ett från första året i gymnasiet. Men det kan ju knappast ha skiljt så mycket på mitt utseende på ett år, eller?
Nu ser jag mycket dyster och sammanbiten ut på min gymnasiebild, men det beror på att jag inte ville skratta med min tandställning. 😀
Jag minns min rosa blus som jag har på mig. Halsbanden har jag fortfarande kvar och jag saknar fräknarna jag hade som ung. Lockarna finns där och även hårfärgen. Jag är så rund i ansiktet och helt klar många färre rynkor och är så mycket fastar i hyn, den sitter liksom fortfarande fast på de kortet. Idag är det lite mer si och så med det.. gravitationen börjar göra sig påmind liksom. 🙂
Jag tog en selfi på julafton, det är den nyaste bild jag kunde finna på mig själv. Men är jag mig lik? Om du inte skulle ha sett mig på 30 år, skulle du då känna igen mig på bussen?
Om jag åkte ner till Stockholm och satte mig på tunnelbanan, skulle jag då känna igen mina gamla klasskamrater om någon av dom klev på? Helt ärligt så tror jag inte jag skulle det. Jag har ju bara en referens till hur dom såg ut när dom var 15-16 år, och mycket händer ju på 30 år liksom, eller?!?!
1984 eller möjligen 1985
2016
Tveksamt om jag ens själv ser den unga tjejen i mitt äldre jag!
Bilden från -80 talet har jag bara fotat av, då jag inte orkade att ta fram min skanner, och bilden från i julas är utan filter med skarpt dagsljus som kanske inte är till min fördel 😉
Det skulle vara kul att höra dina tankar runt min fundering, så skriv gärna någon rad.
Kärlek!
V.