Jag har funderat på en sak, gäller lite om hur huliganism uppkommit tror jag, eller jag vet inte.. men så här uppkom min tanke i alla fall…

I går så spelades en hockeymatch mellan Brynäs IF & Leksands IF. Jag håller på Brynäs IF och hoppas alltid att dom vinner. I går så frågade min man mig vilka jag trodde skulle vinna matchen och jag svarade direkt ”Leksand!” och han spelade på Svenska spel på vinst för Leksand. Leksand vann! 
I morse när jag kom till jobbet så började vi tala om matchen för vi har några som håller på Leksand och några på Brynäs. Jag säger ”Grattis!” till dom som håller på Leksand, vilket genast väcker upprörda känslor bland Brynäsarna! Hur kunde jag? Man säger inte Grattis till ett motståndarlag när dom vinner!!! Jösses, är jag helt tokig! Man talar helst inte ens om en förlustmatch! 
Jag håller inte med alls faktiskt! Varför får jag inte vara glad för någon annans skull? Till och med spelarna tackar ju varandra för matchen och säger grattis till motståndarna vid egen förlust! Men jag, som ”fans” får inte göra det. Det tycker jag är helt galet! Inte konstigt att det är som det är vid idrottsarenorna, att motståndarna ”hatar” varandra! De tycker jag är omänskligt och rent ut sagt outvecklade tankar. En person som är trygg i sig själv borde väl kunna gratulera någon annan i dess framgång. Om inte, så säger det väl mer om den personen än om mig, eller har jag fel? 
Självfallet så ville jag att Brynäs skulle vinna, men jag trodde inte på det. Det är inte samma sak som att svika sitt lag. Det är att vara realistisk! 
Så, jag kommer garanterat fortsätta glädjas åt andra när det går bra för dom. Oavsett om det är inom idrott eller något annat. För det tycker jag är vad en bra medmänniska gör!
Önskar er en helt underbar kväll oavsett om ni tycker lika som jag eller har egna åsikter! För alla är vi lika mycket värda och därmed så ska alla ha en skön afton! 
Namaste! 
V.

Kommentarer

comments