Vad är det som begränsar mig? Begränsar jag mig själva? Låter jag andra begränsa mig? Är det något med min inställning som hindrar mig från att bli precis så där bra som bara jag kan bli?
När jag stod i duschen nyss så tänkte jag lite på det här.
När jag var barn såg jag spöken, andar från andra sidan säger jag idag. Men jag talade aldrig om det för någon, för jag visste inte att man inte skulle se dessa andar. Jag trodde alla såg långa farbrorn som alltid tittade till mig för att ”säga god natt” Hur kunde dom inte se honom liksom, han var ju jättelång! Idag har jag lärt mig, och lär mig fortfarande, att tala med de på andra sidan. Jag skulle inte kalla mig lika duktig som tex Terry Evans eller Pierre Hesselbranth, men dom var säkert nybörjare en gång dom med. Att lära mig förstå andarna är lite som att lära sig ett nytt språk. Nått ord här och där.. sakta men säkert får man ihop fullständiga meningar, med lite grammatiska fel men till slut så sitter det där, och jag kommer lära mig att tala med andarna flytande. Bara jag får öva. Men om mina föräldrar hade sagt till mig att ”det finns inga spöken” så hade jag nog förträngt de jag såg, och tappat denna kunskap tror jag.
När min son, ni vet, min inneboende från inlägget i går, när han var liten, så lärde han sig klättra innan han ens kunde gå! Det är sant, han kröp inte ens, för han rullade dit han ville, och sedan klättrade han upp på stolar och soffor osv. Jag sa ALDRIG att du får inte, eller du kan inte göra så! Utan jag sa, håll i dig så du inte ramlar, var försiktig så du inte slår dig. Han blev en hejjare på att klättra till dagispersonalens stora förtret! Dom sa till mig att han inte fick klättra, och jag förstod inte varför. Dom menade att han kan ramla, och då menade jag att han lär sig nog att han måste hålla i sig bättre då! Det var ju inte som om han klättrade upp i höga träd utan kanske upp på en pall eller kanske en soffa. (Då var han dock så pass gammal att han hade lärt sig gå) Om jag sagt att han inte får eller inte kan, vad hade de då gjort med hans självkänsla? Jag gissar att han inte fick klättra på dagis, men ni hajjar poängen va?
Idag på jobbet så kände jag lite förtvivlan och möttes av lite motgångar i ett nytt löneprogram som vi precis har implementerat. Vilket gjorde att jag ojjade mig lite. Då säger min kollega till mig, men du, du är ju bäst av oss alla i det där programmet. Det kändes så bra, för det är jag, jag är bäst på hela firman i vårt löneprogram, för dom har bara sett ikonen, medans jag har lagt in alla uppgifter och varit på grundkurs. Så då insåg jag att jag duger, det är bara att läsa på lite så jag förstår även det som bekymrade mig, så var jag på banan igen! Jag hindrade mig själv att vara precis så bra jag kan, genom att tycka för en stund, att jag var kass som inte förstod!
Jag och kollegan brukar säga till varandra, särskilt när det är lite motigt, att ”tänk vad vi kan många saker” och då känns det alltid lite bättre.
Här om dagen fick jag ett meddelande från en vän, där hon berättade att hon sökt in på skola till hösten och hon var lite orolig över hur det skulle gå! Jag svarade bara, det kommer gå superbra, du klarar av allt, bara du har viljan! Tillbaka till mig skrev hon, Du vet verkligen hur du ska peppa och få mig att känna att jag klarar av mycket mer än jag själv tror!
Om ni tycker det är svårt att tänka positivt och tro på dig själv råder jag dig att börja med positiva affirmationer. I början tycket jag det kändes fånigt att stå framför spegeln och säga ” Jag är vacker” ”Jag duger som jag är” Jag är en underbar medmänniska” osv. Men det ger verkligen resultat, det funkar.
Lika är det att lära sig tänka i positiv anda. Det finns alltid något bra i allt som händer, det gäller bara att se det. När du kommer på dig själv med att ha negativa tankar, stanna upp och tänk om, tänk positivt så kommer du känna efter ett tag att livet blir lite roligare. Om du tänker negativa tankar om en person, tvinga dig då att tänka minst 3 bra saker om den personen, för att kompensera de negativa du precis tänkte. Efter lite övning så kommer det gå av bara farten att tänka positivt! Jag lovar att det är värt mödan, för livet blir mycket skojigare när det går i dur än i moll!
Kärlek!
V.