Nu har jag tränat i 4 månader, sånär som på någon dag. Detta har fått mig att reflektera över mina framsteg, och dom är stora tycker jag själv.
Men vi ska ta det från börja.
När jag gick till gymmet första gången så var orsaken att jag hade lovat mig själv att ta tag i min kropp och dess fysiska hälsa 2 år efter mitt rökstopp. Mitt mål var och är fortfarande att få en hälsosam och stark kropp som smidigt kommer ta mig in på ålderns höstar. Jag vill orka leka med mitt barnbarn, och möjligen gå en pilgrimsvandring till Santiago de Compostella. Jag vill bli en frisk pensionär när det väl är dax som orkar göra allt det jag vill hinna med i mitt liv.
Då, i januari, hade jag problem med ett knä som hoppade snett när jag sitter i diamantställningen (sitta på knä) En trasslig nacke som ofta gav mig nackspärr och krävde sin stretch och massage och även värktabletter för att få mig att ta mig igenom vissa dagar.
En stel axel och armar som jag inte orkade hålla uppe så länge, ibland fick jag ta ner armen för att vila den om jag sminkade mig eller fixade en fläta.
Handlederna värkte, och jag kunde vakna på nätterna av smärta. Ingen läkare har klurat ut vad som är fel med dom trots flera utredningar.
Mina fötter var sladdriga, med det menar jag att vänster fot stukade jag styggt för kanske 8 år sedan och den har inte hämtat igen sig sedan dess och höger fot kan ibland glida ur sitt läge. Hur ska jag förklara..?? Jo, fotknölen på utsidan av foten liksom glider ur sin position, och det är super obehagligt. Gör tack och lov inte ont, mest läskigt. Då får jag sitta och vicka och greja tills den är på plats igen.
Min kondition var dålig. Fick hjärtrus-varningar i min Apple-watch lite stup i kvarten när jag t.ex. var stillasittande, vilket var mycket skrämmande. Jag hade även gått upp nästa 10 kg sedan jag slutade röka och kroppen var slapp och sladdrig. Min mentala känsla var att jag var håglös, saknade inspiration till något över lag. Lite smådeppig faktiskt, vilket jag nog inte upplevde då, utan mer en reflektion jag gör nu, 4 månader senare.
Efter en liten rundkoll så valde jag att börja träna på Actic. Där fann jag även en pt som lovade att lära mig hur jag kan träna.
Min önskan till den personliga tränaren var att få en allsidig träning, med stor variation som skulle ge mig en bättre kondition och mer styrka i hela kroppen. Jag ville också få en kropp som satt fast igen, utan en känsla av gele och aladåb. Mycket viktigt för mig är att det inte blir ett och samma program hela tiden, för då kommer jag tröttna. Jag behöver variation och utmaningar för att trivas.
Jag kan inte och kommer inte gå in på alla olika övningar jag har gjort. För ett så långt inlägg är det ingen som orkar läsa. Men jag ska försöka sammanfatta lite grann.
Jag har lärt mig att använda många olika maskiner för konditionsträning. Cross-trainer, roddmaskin (en favorit) stakmaskinen, och framför allt HOPPREPET! Mitt förta försök att hoppa hopprep var väl inte helt imponerande kan vi säga. Jag hoppade som jag gjorde senast jag utförde denna övning, som den skolflicka jag var! Idag har jag lärt mig hoppteknik, sett på mitt fotarbete på film och förbättrat det avsevärt. Detta har gett mig en mycket bättre kondition, stärkt mina fotleder som inte bökar lika mycket med mig längre och troligen stärker det hela kroppen då hopp aktiverar större delen av kroppen. Vi får inte glömma den koordinatorn det krävs att hoppa hopprep och snabbheten i fötterna.
Jag har lärt mig många, många olika sätt att träna styrka på. Det skulle vara hopplöst att skriva ner alla olika övningar, men en sak kan jag säga, varierande och mångsidig träning har jag absolut fått! Det är bollar, små vikter, egen kroppsvikt, balansbrädor, öglor, släde, rep, step-up-bräda, hopp av många olika slag och inte minst gummiband av olika storlekar och modeller.
Ett exempel på en kroppsövning är Burpee! Den är som en illasmakande medicin, jag tar den för jag vet att den gör gott i slutet. Jag minns att jag i början fick i hemläxa att göra 10 burpee om dagen. Dom 10 spred jag ut över en hel kväll för att orka. Idag, gjorde jag 11 stycken i rad på 40 sekunder efter en timmes hård träning med min pt. Det imponerade på mig faktiskt, att jag orkade. Dom var kanske inte dom snyggaste jag gjort, men jag gjorde dom! Masoud som min pt heter, tror att jag kan göra 30 st på 30 sekunder om ett halvår om jag tränar var dag! Vi får se om jag kommer att göra det, och om jag sätter upp det som ett mål. Har inte bestämt mig ännu. Men den styrkan, explosiviteten och konditionen det kräver skulle jag verkligen vilja ha.
Jag har även börjat lära mig att boxas lite. Det är jättesvårt men superkul. Det ger styrka, uthållighet, koordination, kondition, explosivitet, ökar reaktionsförmågan och säkert mycket mer. Jag trodde inte det innan jag hade provat, men attans vilken träningsvärk jag hade i hela kroppen efter första passet! Enligt sakkunniga så är boxning den mest allsidiga idrott du kan utföra. Jag kan skriva under på att hela kroppen får jobba under ett boxningspass!
Så, om jag då ska skanna igenom min kropp och skriva lite om vad som hänt med den under denna tid.
Jag börjar uppifrån; Nacken besvärar mig inte alls längre.
Axeln har god rörlighet och i dag orkar jag hålla armarna över huvudet länge, känner sällan behovet att ta ner dom och vila.
Handlederna har jag inga problem med alls. Jag minns inte ens när jag kände smärta i dom sist.
Knät vet jag inte, då jag undviker att sitta på knä för jag är rädd att det ska hoppa ur led för det gör så galet ont. Men kanske jag våga prova snart igen.
Fötterna är mycket mer stabila i dag. Det är nog en månad sedan som höger fot trasslade med mig senast.
Jag har gått upp i vikt, men minskat i omfång. Vet inte hur mycket, men byxor jag köpte under senaste julrean, är lite slappa och lösa nu. Aladåbkroppen börjar inta en fastare form och jag börjar även få annan form än limpa på mina armar.
Hjärtrus har jag inte haft sedan den 6 januari.
Det jag är absolut gladast över är givetvis att alla smärtor är borta. På andra plats att jag förbättrat min kondition avsevärt och därtill inte får hjärtrus längre. Den fastare formen kroppen intar välkomnar jag med glädje och livslusten och längtan till att träna är så underbar.
Innan detta kom in i mitt liv, gick jag ofta raska promenader, vanligast med stavar. Nu har jag till och med börja småspringa lite i intervall varvat med gång. Jag har en tanke att jag en gång i framtiden ska springa 5 km på lätta fötter som en gasell! Troligen kommer jag fixa det, frågan är bara när?
Att jag har tagit detta beslut och ger mig själv denna tid är bland det bästa jag gjort. Jag har även investerat i många pt-timmar för de pengar jag inte röker upp längre och det är också mycket bra drag av mig. Han lär mig så mycket och jag hade absolut inte varit där jag är idag utan den kunskapen jag får via dessa träningstillfällen. Visst är tanken att träna utan Masoud så småningom, men jag känner ingen brådska med det.
Jag snittar på 3-4 träningsdagar i veckan och pt-träning ungefär en gång i veckan, ibland blir det varannan vecka. Men om jag finner ekonomi till fler pt-timmar så kommer jag ta dom. Men kanske då 1-2 gånger i månaden så jag får se vad jag går för och öka insatserna lite.
Sluta träna har jag svårt att se att jag kommer göra. I kombo med den yoga jag utför själv så är detta den bästa kombination jag kan tänka mig.
Jag trodde aldrig att förbättringen av min fysik skulle bli så stor på bara 4 månader och jag är oerhört stolt över min beslutsamhet och mina framsteg jag gör!
Ni ser ju själva, till och med min svettiga tröja visar kärlek genom kyssar till det jag gör! 😀
Tack för att ni läser min blogg och kom gärna med pepp eller frågor om några skulle dyka upp. T.ex. om det är något speciellt ni vill att jag filmar från min träning. Något som ni blir lite nyfikna på, så ska jag se vad jag kan åstadkomma. 🙂
Kärlek!
V.