Jaha! Vad ska jag tycka om detta då?

Jag har precis kommit hem från ett hembesök, där det var andeaktiviteter. Jag visste inte vad jag skulle göra innan jag kom dit, jag visste bara att det var något som ”störde” dom som bodde där.

När jag, som jag brukar, kopplade upp mig hemma, så fick jag inte den förhandsinformationen som jag brukar få. Det enda jag fick in var en man, med pälsmössa! Sedan var han tyst! Jaja tänkte jag, det ger sig nog när jag kommer dit.

När jag kom fram så fick jag in mycket känslor. Stress, lite ångest, och svårt att andas. Jag kände av hans energier mycket tydligt och kunde säga vart dom märker av honom någonstans i hemmet. Jag såg honom i 40 års ålder, fortfarande i sin pälsmössa men i en stuga i fjällen. Han hoppade i ett par gröna stövlar och visade att han var på väg ut i skogen, kanske skulle han jaga.. sen sätter han sig i en båt, och ska ut och fiska. Han trivs i sin stuga i fjällen, det är hans återhämtningsplats säger han, hans kontrast till det stressiga vardagslivet. Men han tänker inte berätta hur han dog. Han ger mig nästan ingenting. Jag får inte grepp på honom. Men han är inte en släkting, mer en bekant. Dom som bor där vet inte vem han är. Men jag får bokstaven L av honom, kanske namnet Lennart, men det hjälper föga. Han är lite kaxig i sin attityd, lite stöddig. Han tycker jag är lite trög som inte fattar! Men hur ska jag förstå om han inte ger mig något att gå på kan jag undra? Men jag känner mig lite misslyckad faktiskt! Jag brukar få in mer! Men inte denna gång, tyvärr! Han hade även problem med balansen. Men om detta var av berusning, eller andra fysiska åkommor, det vet jag inte heller!

Vi bestämmer att jag ska be honom lämna dom ifred, så dom inte behöver vara rädda och känna sig iakttagna hela tiden. Så när jag ska ”avvisa honom från platsen” så vill han inte.. men jag vann den ”fajten” i alla fall. Innan han går iväg så talar han om för mig att han hade en skoter vid stugan, och i stan gillade han att åka motorcykel! Jag kollade igenom bostaden två gånger till innan jag åkte hem, men han var inte kvar. Det var ju skönt i alla fall! Så nu hoppas jag att dom får lite lugn i sitt hem.

Men för mig så kändes det lite som ett misslyckande! Jag brukar få mycket mer info, än vad jag fick denna gång. Men det kanske bara är jag som upplever det så. Fick ju inga bevis på vem det var som var där och ”hängde” liksom. Kanske förstår dom om en tid vem han var, eller så förblir det en gåta. Ingen hälsning eller tips och goda råd kom han med heller! Han var bara där och kollade läget liksom.

Men, jag har fått en till klient att öva healing på framöver, och det var ju kul. Det var dottern i familjen som erbjöd sig när ämnet kom upp i ett samtal.

Mamman i familjen undrade om jag även lägger tarotkort? Jag svarade helt sanningsenligt, att det gör jag lite till ”husbehov” för mina nära och kära. Men inte ”yrkesmässingt” då jag anser att jag har för lite träning i det! Så hon erbjöd sig att låta mig få öva på henne! Det ska bli kul. Jag gillar tarotkorten, men känner mig osäker när jag håller på! Vilket i sig är lite fånigt då jag får informationen från samma ställe som allt annat, bara att med tarot så blir det ett verktyg till att tolka budskapen genom.
Men jag ska nog inte vara så rädd för att inte kunna ”leverera” för om jag tittar tillbaka på de gånger jag har lagt kort, så brukar de jag lägger kort för, förstå vad dom säger till dom. Det borde ju vara det som räknas! Eller hur?

Så, vad har jag lärt mig i dag av dagens hembesök?
Jo, alla andar är olika, precis som vi levande människor är. Vissa får man koll på ganska fort, andra aldrig! Är det för min skull jag vill vara ”klockren” i mina kontakter? Ja, troligen! Jag vill veta att jag gjorde ett bra jobb! Utan bekräftelsen från de boende, så får jag inte det. Men jag borde kunna känna mig lugn, när jag får veta att det är ”tomt” hemma hos dom om några dagar! Så jag får bara hålla mig till tåls ett tag, och förlita mig på de lilla jag fick, och vetskapen om att jag fick bort honom därifrån. För det är jag helt säker på att jag fick!

Familjen fick lite annan information också, men vad det var vill jag inte gå in på här, då det var lite mer information om sådan de själva behöver tänka på i sina liv.

Nåväl, jag gjorde mitt bästa så får jag hoppas att det räcker!
Men visst tvivlar jag på mig själv ibland, men så får det väl också lova att vara. Inte ens de medium som jobbar på tv kan alltid komma med sådant som går att bevisa, så varför måste jag prestera bättre än alla andra, varje gång? De jag upplever som ett misslyckande, kanske inte är ett misslyckande för andra!

Så, nu ska jag sluta analysera dagens händelser. Släppa och gå vidare helt enkelt! Om jag nu behöver ”bevis” så får jag tänka på alla andra gånger som jag har fått facit på vad jag kan!

Må väl och var rädda om varandra!

Kärlek!
V.

Kommentarer

comments