I dag ska jag försöka ge mig själv lite kärlek! Lite tilltro och lite mod!
Jag har ju ett projekt på gång som innefattar en hemsida. Syftet med denna sida är att nå ut till flera människor, än de som finns i min direkta närhet, och deras vänner.
Jag har ju sedan ett antal år tillbaka hjälpt nära och kära med deras önskan om kontakt med andevärden. Genom privata sittningar, ibland lite tarotkortsläggningar men mest genom hembesök där jag hjälper de som bor där med information om vem/vilka som är där och hälsar på från andra sidan!
Detta har gått över förväntan måste jag säga. Alla verkar så nöjda efter dessa möten, så jag vill försöka hjälpa flera människor med den gåvan jag har fått!
När jag själv hade liknande upplevelser och själv inte kunde kosten att kommunicera med ”spökena” så fann jag det svårt att hitta någon som kunde komma hem till mig och hjälpa mig med detta. Detta vill jag nu underlätta för de som har liknande problem!
Men mitt problem är tilliten till mig själv, och till min förmåga! Tvivlen på detta gör att jag gärna drar mig tillbaka och backar undan! Vem tror jag att jag är? Men om sanningen ska fram så vet jag vad jag kan, men begränsar mig själv, hela tiden! Brist på självkänsla? Ja, absolut, men den börjar växa till sig! Varför skulle jag inte kunna hjälpa andra? Varför ska jag inte göra det? Högmod? Nej, inte alls, jag är mycket ödmjuk inför denna gåva. Så, vad är då mitt problem! Vill jag inte framhäva mig själv? Är jag lite för mycket svensk? Ja, så är det nog.. ”du ska inte tro att du är förmer än någon annan!”
Men jag tror inte att jag är det. Jag har bara en gåva som inte alla andra har! Många är vi som kan saker som inte alla kan! Vissa kan måla tavlor, andra kan sjunga vackert. Många kan dansa, och andra kan baka vackra kakor! Jag kan få kontakt med våra nära och kära som inte går på vår underbara jord längre!
Men vad är jag då så rädd för? Att jag ska misslyckas? Att jag inte får flera uppdrag via hemsidan? Varför skulle jag misslyckas blir då nästa fråga? Svaret på det har jag inte, för hur skulle det vara möjligt? Skulle helt plötsligt inte andarna ha någon önskan om kontakt? Det scenariot är inte troligt! Skulle ingen hitta mig och min hemsida? Det är möjligt, men vad gör det? Inget alls! Jag har inte förlorat mer än lite tid och möjligen lite pengar. Men det är ju ingen fara det heller. Jag kan ju inte skada någon genom att ingen hör av sig. Så därmed är förlusten noll och inget!
Så nu får jag ta mig samman, lite på mig själv och mina kunskaper och framför allt, lite på mina vägledare, mina skyddsänglar och bara köra!
Min förhoppning är att sidan ska ligga uppe under mars månad. Så jag har en del att jobba på! Tack och lov så har jag många som hjälper mig med sina specialkunskaper, såsom kunskapen att bygga hemsidor, ta vackra bilder, hjälpa mig att läsa mina texter och ge mig feedback!
Vad vill jag nu ha sagt med detta inlägg?
Lita på dig själv och dina kunskaper! Tro på dig själv! Våga sträva efter dina drömmar!
För det värsta som kan hända är att du misslyckas, men det är inte något dåligt de heller, för då har du lärt dig något, och kan göra om och göra rätt!
Kärlek!
V.