Livet har sina överraskningar må jag säga!
I många många år har jag tänkt på dig. Du var min trygghet och en sann vän för mig när jag behövde det som bäst!
Minnena överväldigar mig just nu! På skolavslutningen i 9an hade vi likadana snickarbyxor och stråhattar med aprikosa sidenband! Jag minns att jag hjälpte dig att knyta en vacker rosett, då jag faktiskt var lite bättre på det än du.
Jag minns din moped! Den var inte som andras, den var nästan lika stor som en motorcykel.
I ditt flickrum hade du en väckarklocka som tickade! När jag sov över hos dig, så ställde vi in den i din garderob, för jag kunde inte sova då den tickade hela tiden. Själv hade jag en tyst klockradio i mitt flickrum!
Jag minns alla dessa timtals långa telefonsamtal vi hade på kvällarna. Vi skiljdes åt i skolan, sen kunde vi likväl talas vid i timmar över telefonen. Men jag minns inte vad vi talade om.
Jag minns att du alltid filade dina naglar otroligt spetsiga, likt klor!
Jag minns att vi faktiskt skolkade en dag och drog in till stan. Ingen hade nog kunnat gissa detta om oss! Jag minns även vad vi gjorde i stan… gör du?
Jag minns sommaren som jag följde med dig till din familjs landställe! Jag lärde mig hässja hö, springa barfota på grusiga vägar och se charmen i en gammal lada som var lite av en mötesplats.
Jag minns din farmor, din far, din mor och din söta lilla lillasyster! Minnena är många nu, nästan så jag vill gräva runt bland gamla bilder. Men timmen är sen nu och det är vanlig jobbdag i morgon.. så jag får leta rätt på gamla kort en annan dag!
Jag är glad att du hittade mig och dina ord du skrev ”-Jag har saknat dig!” dom gladde mig mer än du kan ana! Blev helt ärligt tårögd!
Det är 29 år sedan vi sågs! Men jag minns dig som igår! När jag såg bilden på dig hur du ser ut i dag, så var det samma ögon och samma leende som då! Bästa goa barndomsvän! Tack för att du fanns där för mig! Tack för att du hittade mig igen!
Kärlek!
V.