Herre jösses så länge sedan jag kände en lust att vara här inne och skriva! Massor har hänt sedan sist men det ska jag givetvis inte gå in på nu. En ett år lång resumé är lite väl överkurs känner jag.
Det som fick mig att vilja skriva nu är det nya intresset jag fått i mitt liv. Det jag började med i januari. Men här krävs en liten bakgrundsuppdatering först.
Bakgrund
För 2 år och tre månader sedan så slutade jag röka. Då, den 29/12-17 lovade jag mig själv att när det gått 2 år, skulle jag ta hand om kroppen. För jag vet att av erfarenhet att när en rökare slutar, så går vi alla upp i vikt. Dessutom så har jag även klivit in i klimakteriet, och de har också en sådan effekt på kroppen.Nåväl, den 29/12 2019 hade jag varit rökfri i 2 år och jag har givetvis gått upp i vikt. Sisådär från en nätt storlek 36a till en fylligare 40. Mage, rumpa och lår har tillkommit avsevärt och i tröjstorlekar har jag ökat från S till M då armarna inte får plats i en smal längre. Detta i sig är inte helt fel, då jag alltid varit mycket tunn, och tidvis mager.
Men det som stör mig, är inte klädstorleken eller vikten, utan att kroppen har en lös form, likt gelé. Muffinsmage, kärlekshandtag eller bilring.. namnen är många. Konditionen är också kass och behöver bättras på.Jag har också under denna tid av rökstopp lagt undan de pengar som jag skulle ha rökt upp. Dom sitter fint på ett ”sluta-röka-konto” Det var jag glad för, för då kunde jag investera dessa i pt-timmar.
Men, som sagt, det har nu gått två år och det är dags att ta tag i kroppen! Jag gör en liten marknadsundersökning och bestämmer mig, efter en träff med en personlig tränare, att köpa årskort och pt-timmar. För jag har ju absolut ingen aning om vad jag kan göra på gymmet, hur jag ska göra och med vad! Min önskan till min pt är att jag vill ha variation, annars kommer jag tröttna. Jag vill lära mig hur jag kan träna. Jag har även 2 bilder med mig som jag visar honom, hur jag önskar se ut i framtiden. Framledes kallar jag de för ”Superkroppen”
Första träffen med min pt
Min första träff med pt´n blir en chock för mig! Han ställer mig på en crosstrainer, en jävulsmaskin uppfunnen av en sadist. (Men ack så effektiv den är!) Det är så det känns efteråt i alla fall. Där vill han testa mig och min kondition, så han vet vad han har att jobba med. Efter tio min ville jag kräkas! Det var fruktansvärt jobbigt. Motstånd 1 i en minut, öka till motstånd 2 i en minut osv upp till 10. Däremellan skulle jag kämpa på allt jag hade i utsagda intervaller. Paus togs också, ofta! Minns inte exakt, men kanske med 2 minuter mellanrum. Möjligen oftare.
Jag trodde att konditionen var hyfsat ok. Att benstyrkan var ganska bra men att armar och axlar är jättesvaga. Jag har ju också mina fysiska begränsningar, med trasslig axel och nacke, ett knä som spökar, fotlederna är ju inte så stabila och handlederna ska vi inte ens prata om. Detta vet givetvis pt´n om också.
Nåväl, efter avslutat pass på ct’n (crosstraninern) så vill jag bara sjunka ihop i en hög på golvet. Men jag anstränger mig lite till och ska fortsätta med andra testövningar. Men jag håller inte ihop och måste ta mig ut och få luft! Vill kräkas och trodde aldrig att jag skulle ta mig upp för trappan igen. Hans summering av mig var: Att han har pensionärer med bättre kondition, jag har svaga ben, ok armmuskler men att det finns massor att jobba på. Koordinationen är inte heller på topp.
Hur jag växer i uppgiften men även mentalt
Jag gillar hans raka ärliga värdering, trots att det tog hårt, men det är nog precis sanningen, och jag behöver höra den. Så, i början så tränar jag med honom ca 3 dagar i veckan. Jag kämpar på och övervinna många rädslor! Bara att ta plats på gymmet, att våga gå dit och kämpa, stånka och stöna, bli svettig och inte ha en aning om vad jag håller på med. Helt i hans våld och samtidigt så trygga händer! Han får mig att våga, att tro på mig själv och att skratta. Ja, skratta, för det är otroligt roligt att träna, att göra alla dessa ”omöjliga” övningar. Galet kul att bli tvärslut! Jag börjar sakta känna att konditionen är på gång. Att musklerna sakta blir starkare och jag ser att jag klarar mer för varje vecka och jag vågar även boka in mig på gruppass och träna på egen hand.
Vad jag har lärt mig
Jag har fått prova så många saker, stepup, att träna med och utan fria vikter och med gummiband. Jag har lärt mig göra armhävningar. Innan har jag aldrig klarat av ens en, men nu, med små trix så kan jag göra några stycken utan hjälp av gummiband. Jag har fått prova på Bodycombat, boxning! Så himla kul. Jag kan stå i plankan i över en minut. Helt ärligt så har jag lärt mig så mycket på dessa tre månader så jag minns inte allt i skrivande stund Jag fick hemläxa också, från typ första veckan. Att göra 10 burpeesar om dagen. I början klarade jag max två utan vila. Jag kämpade på och nu kan jag göra många flera i rad än så. Framstegen är små, men ack så välkomna. Nu har det gått tre månader och jag är i bättre form än jag någonsin varit i mitt liv.
Koordinationen är fortfarande en utmaning, men jag upplever det som om jag lär mig nya saker fortare nu, än i t.ex. januari. Känner mig inte lika klumpig. Hjärnan och kroppen förstår nya kommandon fortare.
Jag hoppar hopprep i konditionsträning som aldrig förr (som ett proffs som pt´n sa sist) Roddmaskin och stakmaskinen är två favoriter när det kommer till konditionsträning. Ct´n och jag har inte funnit kärleken, men idag fixar jag 10 min utan paus på motstånd 8 -10 . Det kallar jag framsteg.
Jag kan, under ett pass på en timme ha någon typ av cirkleträning där jag förra veckan fixade att göra 50 stycken triceps dips, armhävningar (med gummiband) benböj, jumping jacks, mountain climbers, burpeesar, och mellan varje övning hoppa massor av hopprep. Samt någon magövning som avslutning! Stoltheten jag kände över mig själv efter de passet var så grymt stort!
Nu tränar jag med min pt en gång i veckan. Däremellan så tränar jag på egen hand, och det blir 3-5 ggr/veckan totalt.
Mitt mål
Bilden till detta inlägg är taget den 27/1 när jag kämpar på med någon form av gummibandsträning. Sjukt jobbigt men galet skoj! Som jag skrattar när vi kör med dessa. Mycket av detta har jag skrivit om på mitt privata Instagramkonto. Det kan hända att jag nu kommer skriva mer om detta här, som någon liten träningsdagbok. Det är inte ett löfte (hot) men en föresats.
Jag har ett delmål, och det tror min pt att jag kan ha nått redan till midsommar! Vi får väl se, jag tycker det låter galet men jobbar på att han ska få rätt! Jag vill tills dess ha blivit kvitt muffinsmagen så det går att skönja någon muskel där under, få mera benmuskler och ge mina armar lite midja och inte bara i form av en limpa. Även lite muskler runt axlarna skulle sitta fint.
Så jag kämpar på. Har tydliga mål och har skaffat och införskaffar nya kunskaper i detta varje dag. Jag är otroligt stolt över mig själv och de framsteg jag gör. Att göra denna investering i mig själv är det bästa jag gjort, förutom att sluta röka förstås!
Kärlek till er alla och håll er friska i dessa galna tider!
//Veronica