Har ni någonstin känt att det finns saker som ni måste säga, till en för er helt främmande människa? Så var det i alla fall för mig i dag.
Jag åkte, som alla andra boenden i denna stad, till Ica Maxi efter jobbet. Dvs 17,15 en fredagseftermiddag och lön! Say no more!!
Hur som helst så går jag omkring i butiken i mitt lugna gemak och filosoferar i min ensamhet. Går åt sidan när det kommer stressade kundvagnspuffande småbarnsföräldrar och stressade -50-talister. Jag plockar ner det jag ska ha i min korg och fortsätter gå där inne och kika bland hyllorna, tämligen nöjd med att inte vara lika stressad och ur gängorna som dom flesta andra i affären! Energierna far runt som små miniorkaner runt dom.
Nåväl, när jag i mitt, kanske halvflummiga lugn, passerat kassorna och är på väg ut ur affären så blir det en situation vid skjutdörrarna där en älder kvinna med kundvagn stannar till och säger; Varsågod, du först! Varpå jag svarar, Tack men gå före du, det är ju fredag så varför stressa?
Hon tittar på mig medans vi går ut genom dörren och säger, Jag är jättestressad! Varför det säger jag? Det är ju fredag och du är väll förhoppningsvis ledig hela helgen. Ja säger kvinnan, det är jag, jag är ju pensionär. Ja, du ser säger jag, desstå större orsak till att inte stressa, fånga stunden!
![](http://verula.se/wp-content/uploads/2012/11/anglafred-283x300.jpg)
Tack, säger jag, och tillägger, ta det nu lungt och njut av stunden för den kommer inte tillbaka! Ha nu en fin födelsedag i morgon!
Sen tog jag ut mitt reflex ur fickan och gick över parkeringen bort till min bil. Jag vet inte, men det kändes som om dom stod kvar en stund och funderade över vad som hände. Ja, vad hände egentligen? Jag vet inte, men jag tror detta möte med dessa två människor var menat att ske, att jag var ditsänd att bromsa upp dom i sin framfart! Det kändes så faktiskt, lite änglalikt! Ja, jag vet, jag är svensk och ska inte tro att jag är något, men där har ni fel!
För vi är alla något för någon, och vi kan alla göra en skillnad, om än så liten! De jag kunde göra i dag, genom att sprida lite lugn kanske har stor inverkan på detta fantastiska pars framtid. Jag hoppas och vill gärna tro det i alla fall!
Så kom ihåg, lev medans livet är och tänk att allt behöver inte vara perfekt och i ”rätt” minut, livet går vidare ändå!
Kärlek!
Verula