Mina bloggämnen det senaste dagarna bara kommer till mig, ett efter ett. Idag har ämnet varit lögner. Osanningar eller saknad av sanning… Jag tänker så här; Ibland snärjs vi in i onödigt komplicerade situationer bara för att vi inte är raka i vår kommunikation. Orsaken till detta kan vara många, rädslor är nog en stor anledning. Rädslan att be om hjälp är nog en stor anledning. Rädslan att framstå som okapabel. Istället för att säga, Jag kan inte, eller Vill du hjälpa mig? Så snärjer man runt problemet tills hjälpen erbjuds.. det tar mycket längre tid, slösar med dyrbar energi och blir bara komplicerat. Säg vad du har på hjärtat, så hjälper jag dig om jag kan!
En typisk lögn som ”alla” har sagt är den där när telefonen ringer när du ligger och sover. Den som ringer hör att du är nyvaken och frågar, sov du? och ”alla” svara NEJ! Varför gör man så? Varför är det skamligt att sova? Är det fel att vara trött? Jag har själv svarat nej på frågan om jag sover, men har slutat med det.. dels för att ingen kan väcka mig av ett tfn-samtal när jag sover då jag stänger av ljudet, men framförallt för att jag inte skäms för att säga att jag var trött och att jag sov.
Hörde idag om en person som blev uppringd av en massör då denna person hade missat att komma på sin bokade tid. Istället för att säga som det var, jag glömde bort massagen, så drar personen ett koppel med lögner.. Varför? Är det skamligt att glömma? I dagens stressade samhälle så är det väl inte konstigt om vi glömmer, och är trötta ibland och därmed sover, eller?
Det sägs ju också att att om man inte säger något så har man heller inte ljugit. Men är det helt sant? Jag menar, om du vet med dig att du har gjort något tokigt, något du skulle behöva be om ursäkt för, eller vet att någon annan gör tokigt, men tiger ihjäl det istället.. är det inte mer fel, och ljuger du inte då för dig själv?
När blev ärlighet fel? När blev det mer ok att ljuga än att säga sanningen?
Jag kan förstå om detta jag skrivit ovan upplevs som flummigt.. men vad jag försöker säga är; Säg som det är, för sanningen sårar mindre än den uppenbara lögnen. Sanningen tror jag att vi alla kan hantera mycket bättre än lögnen. Prata med varandra, var ärliga, tala om era svårigheter och era glädjeämnen. Sanningen kan såra, men inte lika djupt som lögnen. Delad sorg är halv sorg och delad glädje är dubbel glädje!! Så, tala med varandra, var ärliga, utan att vara plump, och kom ihåg att kärleken övervinner allt!
Man får vara som man vill, så länge man inte är dum!
Kärlek!
V.