I går fick jag ett antal sms från min ena bror som är boende i Stockholm. Dom hade snökaos! Trafiken stod stilla, ingen lokaltrafik fungerade och framkomligheten var näst intill obefintlig som jag förstod det. Han skickade lite bilder och visst hade dom fått snö. Cirka 4 dm på ett dygn! Ja, det är ganska mycket på så kort tid, jag vet, för jag bor i Gävle och här brukar Gävlebukten ställa till det för oss.
Detta fick mig att börja tänka på århundradets snöstorm som kom in över Gävle 1998. Under första dygnet fick vi ca 8 dm snö, och inom tre dygn hade vi fått ungefär 1,4 meter!
Mitt första tydliga minne av detta är att jag är på affären och handlar, och när jag kommer ut från den så ser jag en äldre man, som ser mycket förvirrad ut och bara står och ser sig omkring. Jag frågar om jag kan hjälpa honom, och han blir så tacksam! För han visste inte åt vilket håll han skulle gå, han hittade inte hem! För alla landmärken var dolda under snön och man blev lite snöblind! Men jag lyckades hjälpa herren hem och han var så tacksam.
Under de följande dagarna så fortsatte snön falla och det blåste mycket också, så det blev drivor som var flera meter höga.
Den helgen var min bonusson hos oss och han var orolig att vi inte skulle kunna komma ut, fast vi bodde på andra våningen. Men när jag visade att våra fönster öppnades inåt, så slappande han av lite. Min son, ja han var hos sin far den helgen och när söndagen kom, ville han hem!
Jag förklarade att det var omöjligt att hämta honom med bilen, för vägarna var inte farbara om man inte hade skoter eller skidor, och jag hade varken det ena eller det andra. Men han ville så gärna hem, dels för att han saknade oss och sin bonusbror, men jag tror även att det var att han ville se hur det såg ut hemma! Så det slutade med att vi tog en pulka och gick och hämtade honom. Vanligen så är det kanske en sträcka på 5 km, snabbaste bilvägen. Men här gick det inte att ta genvägar. Det var bara att följa de upptrampade snöstigarna som fanns. Vi pulsade i snö, drog tung väska på pulkan och barnen var så duktiga! Ja, hela familjen tog denna promenad för att hämta hem min son. Det blev som ett litet äventyr. Det tog oss en hel dag att gå fram och tillbaka. Men vi fick verkligen se staden som var helt inbäddad i sitt vita snötäcke! Vi passade även på att gå förbi tryckeriet, så vi fick oss en tidning, för tidningsbuden kom ju inte heller fram i snön.
Jag minns att jag försökte förklara för mina syskon som bodde i Stockholm hur det var. Hur vägarna trafikerades av bandvagnar, skotrar och skidåkare. Att vi hade undantagstillstånd och att maten i butikerna började ta slut! Att vi kunde klättra upp på taket på förrådet genom att bara gå på snön. Att vi skottade fram våra grannar som bodde på bottenvåningen. Att vi fick gå ut och sätta flaggor på antennerna på bilarna så att inte snöröjarna och bandvagnarna skulle köra över dom! Men dom förstod inte, kunde inte föreställa sig hur det var. Det var så tyst! Det var en otrolig sammanhållning mellan grannarna, alla hejjade glatt på varandra när man gick ner på stan. Det var surrealistiskt. Det var häftigt och samtidigt lite läskigt för vi visste ju inte när det skulle sluta snöa! Hur mycket mer snö vi skulle få? Alla som kunde gick ut och hjälpte till där det behövdes skottas. Det var MYCKET snö!
Det finns många filmsnuttar på detta på nätet, och en massa artiklar och bilder. Men idag snubblade jag över en film jag inte sett tidigare, och den vill jag gärna dela med mig av till er. Den förklarar väldigt väl hur det var!
https://www.youtube.com/watch?v=JE-dX_FfxAg
Klicka på länken om ni är nyfikna. Den är på cirka 20 minuter!
Som dom säger i inslaget, var man inte där, så kan man inte förstå. Men denna länk ger er som inte var där, en lite uppfattning om hur det var. Och för er som var där, kan säkert njuta av denna film, nu när vi skottat klart efter den nederbörden.
Ibland hör jag att vissa vill ha det vädret tillbaka. Att det var så himla mysigt! Ja, på sätt och vis var det mysigt, men även ganska läskigt, då vi var så avskärmade och inte visste hur länge detta skulle vara! Jag minns även att jag inte trodde den snömängden skulle tina upp under den kommande sommaren, men de gjorde den! 🙂
Men det är helt klar ett minne jag bär med mig i resten av mitt liv, och jag är glad att åtminstone fått uppleva något sådant en gång i mitt liv.
Så när jag tycker att det har snöt mycket, att jag känner mig less och längtar till sommaren, då brukar jag tänka på dessa dygn och inser fort, att så mycket snö har vi inte, inte som då!
Kärlek!
V.